Poetwy
Just ingenting att dikta om,
förutom att vi övergick
till andra sortens andning som
är tung, men oförställd.
Så tvingas man till ärlighet
inför en annans nakna blick,
som äter av ens härlighet
och härjar likt en eld.
Det var ju inte vad jag tänkt;
jag ville bara känna hur
den ryggen kändes svettindränkt,
men dröjde liksom kvar.
Just ingenting att dikta om,
en tveksam kyss som spårar ur
i andra sortens andning som
är tung, men underbar.
Kommentarer
Trackback
