sharlan

公路之歌, motorvägssång. Bilden är omedelbar. Någon gång, i framtiden, ska jag våga köra bil i Kina. Då ska jag hyra en bil, vilken som helst, jag ska köra ut ur Beijing, följa motorvägen söderut. Och jag ska lyssna på Motorvägssång, refrängen ska sätta riktningen, "ständigt körande söderut". Det ska vara en gulrödlila solnedgång över Hebei-slätten. Det alldeles platta, inte alls vackra landskapet, de gröna och bruna rutorna som är människors hela liv. Motorvägssång i högtalarna, spikrak väg rakt ut i ingenstans, ett rykande kolkraftverk vid horisonten, konturen av en oformlig klump av höghus och fabriker; en namnlös stad som jag bara ska köra förbi. 一直往南方开，一直往南方开，ständigt körande söderut. Ut i de stora mellanrummen som skiljer miljonstäderna åt, ut på den grönbruna Hebeislätten, med låten på repeat och ögonen fulla av gulrödlila solnedgång. Söderut, alltid på väg söderut.