sharlan

Den begåvade östersundskan som bloggar om låttexter skrev att upprepningar är låttexternas vitlök. Det passar inte alltid, men när det passar, jävlar vad det passar. Man kan ju också ta det ytterligare ett steg, och liksom skriva en passning till sig själv, till något man skrivit förut. Kan bli synnerligen töntigt, men också ganska charmigt. Som den här söta; Ferlin skriver några rader om vad som följde på I folkviseton. Tjusigt, tycker jag.


Precis som förut

Mitt hjärta, sa jag, var ditt.
Ditt hjärta, sa du, var mitt.
Och vackert du tyckte det lät
att gråten var min när du grät.

Så bytte vi ord och rim.
Klokt gifte du dej till slut.
Och jag har procent av Stim
och lever precis som förut.