Karlek
Xianghui ringer plotsligt och ropar "Godafton kamrat!" i orat pa mig. Han ber mig komma till gamla stan och ata middag och vinka av Wang Tong vid tagstationen. Sa snart jag klivit av bussen berattar han att hans flickvan ar varldens svartsjukaste, och att det senaste sms:et jag fick av honom, ett mer an dissigt sadant, i sjalva verket var skrivet av denna flickvan. Nar vi sedan promenerar langs Qingdaos langbrygga ringer denna paranoida flickvan och Xianghui hyschar valdsamt at mig. Sedan suckar han over att han aldrig traffar sina kompisar langre, hans flickvan blir forbannad sa fort han funderar pa att umgas med nagon annan an henne. "Sana tjejer finns inte i Europa, va?" fragar han. Jo, det gor nog tyvarr det. De verkar dock vara annu vanligare i Kina. "Det ar trottsamt, det har med forhallanden," suckar Xianghui. Men sa lange jag sms:ar honom dagtid ar det lugnt, da hinner han radera meddelandena innan hans flickvan ser dem.
Veckans latar ar My Sharona med The Knack, samt At the hop med Devendra Banhart.
Efter tva timmar pa internetcafeet i mandags kvall hade jag tankt ga hem och lagga mig. Men pa vagen hem sprang jag pa resten av The Raw J&B-team, dvs Soren och Patrick, och blev utsatt for en valdsam kramattack, och Soren vralade "Anna! I love you to pieces!" och de var uppenbarligen ratt fulla bagge tva. Utanfor Freeman stod resten av det gamla ganget: Laura, Vicky, Shane och Martin. De hade atit middag tillsammans, druckit en massa ol och plotsligt blivit oerhort kanslosamma allihop. I synnerhet Soren, som holl mig kvar utanfor nar de andra gick in pa Freeman. Han var sa oppenhjartig som man bara ar efter tva-tre ol, och i arlighetens namn har ingen nagonsin sagt finare saker till mig. Det var bland det mest overvaldigande jag hort i hela mitt liv, och jag grat och kramade och grat och blev kramad. Det var den varmaste, vackraste vanskapskarleksforklaringen nagonsin (snalla fina Soren, love you to pieces ar bara fornamnet, jag funderar nastan pa att flytta till Berlin bara for att inte tappa bort dig). Efter en halvtimmes kanslostorm pa trottoaren stegade vi in pa Freeman, dar alla var kramiga och gulliga och kanske lite ledsna over att tiden borjar rinna ut. Kramade Vicky hart och mycket och vi borjade givetvis snyfta igen dar vi satt bredvid varandra och insag att vi snart inte bor tillsammans langre. Kramade Shane, kramade Martin, kramade Patrick, kramade Laura. Det var konstigt, men valdigt fint. Tre Jager-shots senare var det snarare konstigt men roligt, med dans pa Soho och spontan-karaoke. Det var ovantat, och ogenomtankt och darmed alldeles, alldeles underbart. Ingenting slar en karleksfull mandagsfest med manniskor man tycker om sa mycket att det nastan gor ont.
Veckans latar ar My Sharona med The Knack, samt At the hop med Devendra Banhart.
Efter tva timmar pa internetcafeet i mandags kvall hade jag tankt ga hem och lagga mig. Men pa vagen hem sprang jag pa resten av The Raw J&B-team, dvs Soren och Patrick, och blev utsatt for en valdsam kramattack, och Soren vralade "Anna! I love you to pieces!" och de var uppenbarligen ratt fulla bagge tva. Utanfor Freeman stod resten av det gamla ganget: Laura, Vicky, Shane och Martin. De hade atit middag tillsammans, druckit en massa ol och plotsligt blivit oerhort kanslosamma allihop. I synnerhet Soren, som holl mig kvar utanfor nar de andra gick in pa Freeman. Han var sa oppenhjartig som man bara ar efter tva-tre ol, och i arlighetens namn har ingen nagonsin sagt finare saker till mig. Det var bland det mest overvaldigande jag hort i hela mitt liv, och jag grat och kramade och grat och blev kramad. Det var den varmaste, vackraste vanskapskarleksforklaringen nagonsin (snalla fina Soren, love you to pieces ar bara fornamnet, jag funderar nastan pa att flytta till Berlin bara for att inte tappa bort dig). Efter en halvtimmes kanslostorm pa trottoaren stegade vi in pa Freeman, dar alla var kramiga och gulliga och kanske lite ledsna over att tiden borjar rinna ut. Kramade Vicky hart och mycket och vi borjade givetvis snyfta igen dar vi satt bredvid varandra och insag att vi snart inte bor tillsammans langre. Kramade Shane, kramade Martin, kramade Patrick, kramade Laura. Det var konstigt, men valdigt fint. Tre Jager-shots senare var det snarare konstigt men roligt, med dans pa Soho och spontan-karaoke. Det var ovantat, och ogenomtankt och darmed alldeles, alldeles underbart. Ingenting slar en karleksfull mandagsfest med manniskor man tycker om sa mycket att det nastan gor ont.
Kommentarer
Trackback
