Karaoke och kindpussar
Karaoke ar och forblir den ultimata helgunderhallningen. Igar bestod ganget av mig, Soren och Laura, samt en massa italienare och kineser som pratade italienska. Chiara (som atervander till Italien nasta vecka, ack!), Stefania, Stefanias tva elever, Marianna, Noemi, Filippo med kinesisk flickvan, Bernardino och Malaria, forlat, jag menar Valeria. Alla utom jag och Soren pratade italienska (Laura kan atminstone lite). Jag roade mig med att lyssna pa italienarnas underbara engelska. Hur lyckas de fa till en san brytning? Jag tror tyvarr inte att den gar att formedla i skrift, men tank er tyngsta tankbara italienska brytning, och sa lite till (fast inte dalig engelska i sig, bara oerhort italiensk engelska). Inte slo Marlon Brando som Vito Corleone-engelska, mer det dar standigt lite anklagande men anda ganska snalla tonfallet. Helt otroligt roligt. Jag kommer liksom pa mig sjalv med att tro att de skamtar, men inser snart att de faktiskt pratar sa. Sen kanner jag mig nastan fanig sjalv nar jag kommer dragandes med ett atminstone ganska standardiserat uttal som kanske drar lite mer at brittiskt an amerikanskt. Mesigt av mig, jag borde borja lata som Mando Diao istallet. Lange leve brytningarna!
En annan effekt av att umgas med italienare ar att jag nu nastan kan kindpussas utan att kanna mig som en idiot. Det tog ett tag, kan jag saga. Egentligen ar jag ju alldeles for skandinavisk for att halla pa med dylika dumheter. Man kramar folk man kanner, annars kanske man skakar hand, eller sa sager man bara "tja" nar man ses. Sen blir man plotsligt attackerad av en Chiara eller en Stefania, man blir kindpussad. Jag hade trott att det kanske fanns en regel for vilken kind man borjar med, men sa ar uppenbarligen inte fallet. Dock har jag fatt in tekniken nu, det galler att vanta i en halv sekund tills man marker at vilket hall det bar. Och sa ett halvhjartat smackande i luften pa vardera sidan av den andras huvud. Lite fanigt ar det anda. Men man ar val flexibel. Halla kineskompisar i handen, kindpussa italienarna, dra elaka skamt med tyskarna... Citera Keeping up appearances med Nicola och Shane. (Nicolas pojkvan heter for ovrigt Richard, om jag vore hon skulle aldrig kunna lata bli att hava ur mig "Richaaard! Mind the tree!" under precis varenda bilfard.)
_ _ _
Och tankarna landar allt oftare hemma. Det borjar luta hemat nu, tva manader nedforsbacke mot Sverige. Tills dess ska jag vara Qingdao, leva Qingdao, andas Qingdao. Grava en grop inuti och gomma Wusi-torget och Taidong och Le Bang och Shilaoren-stranden i den. Ta med mig staden fast jag lamnar den.
En annan effekt av att umgas med italienare ar att jag nu nastan kan kindpussas utan att kanna mig som en idiot. Det tog ett tag, kan jag saga. Egentligen ar jag ju alldeles for skandinavisk for att halla pa med dylika dumheter. Man kramar folk man kanner, annars kanske man skakar hand, eller sa sager man bara "tja" nar man ses. Sen blir man plotsligt attackerad av en Chiara eller en Stefania, man blir kindpussad. Jag hade trott att det kanske fanns en regel for vilken kind man borjar med, men sa ar uppenbarligen inte fallet. Dock har jag fatt in tekniken nu, det galler att vanta i en halv sekund tills man marker at vilket hall det bar. Och sa ett halvhjartat smackande i luften pa vardera sidan av den andras huvud. Lite fanigt ar det anda. Men man ar val flexibel. Halla kineskompisar i handen, kindpussa italienarna, dra elaka skamt med tyskarna... Citera Keeping up appearances med Nicola och Shane. (Nicolas pojkvan heter for ovrigt Richard, om jag vore hon skulle aldrig kunna lata bli att hava ur mig "Richaaard! Mind the tree!" under precis varenda bilfard.)
_ _ _
Och tankarna landar allt oftare hemma. Det borjar luta hemat nu, tva manader nedforsbacke mot Sverige. Tills dess ska jag vara Qingdao, leva Qingdao, andas Qingdao. Grava en grop inuti och gomma Wusi-torget och Taidong och Le Bang och Shilaoren-stranden i den. Ta med mig staden fast jag lamnar den.
Kommentarer
Postat av: Sana
Din kindpussanalys påminner mig om ett mycket pinsamt ögonblick i Italien i sommras då det typiska svensk-som-inte-vet-hur-man-kidpussas-utan-att-krocka-syndromet drabbade mig med full effekt. Jag har lyckats förtrycka minnet av det tills nu. Tack.
Trackback
