Sprakinvasioner
Book exchange ar det ultimata pahittet. Pa taget pa vag till Beijing laste jag ut Nasslorna blomma (och ja, mamma hade givetvis ratt, jag tyckte att arbetarforfattarna var hur trakiga som helst pa hogstadiet, men bara man far vaxa till sig aldrig sa lite sa borjar man uppskatta dem). Pa Gulou hostel hade en svensk med god smak lamnat Jonas Hassen Khemirs Invasion! i exchange-hyllan, sa jag norpade den och lamnade Nasslorna blomma i utbyte. Laste nagra av novellerna pa nattaget tillbaka till Qingdao, plojde resten dagen efter, nar jag skippade skolan och tog mig en kaffedrankt formiddag pa soffan i stallet. Och insag att jag skulle gora nastan vad som helst for att skriva som Khemiri. Varenda novell som en underbar kaftsmall, jag var tvungen att stanna till ibland, ta en klunk kaffe och bara andas; det ar liksom for bra, for mycket, for fantastiskt, for genialiskt, hur bar han sig at? Han ar nog helt enkelt mina drommars man, Khemiri. Sa ifall du laser det har nar du googlar ditt eget namn, Jonas (for det skulle i alla fall jag gora om jag vore kand): du ar for fan bast. Ring mig och beratta hur du gor (nan gang efter sjunde juli).
De forbannade lektionerna i skolan gor mig alltmer less; vad kan man gora annat an sucka nar till och med en grammatiklarare sager "ja alltsa, i sjalva verket anvander vi aldrig det har ordet" angaende nagot man agnat manga dyra minuter at att lara sig tecknet och uttalet och betydelsen av. "Dubbeleggat svard" ar min favorit fran forra kapitlet. Baojian, minsann. Skall jeg aldrig glemme! Men samtidigt, jag alskar kinesiskan som aldrig forr. Tillbringade tre timmar med Liu Bing idag, bara pratade pratade pratade. Det ar en av de dar fantastiska dagarna da det bara funkar, det ar flo-o-o-ow, man glider pa den stora vagen av sjalvsakerhet och traffsakerhet och det later bra. Jag lyckas till och med forklara fenomenet paskkarringar. Lite samre gick det nar mina koreanska klasskompisar bad mig forklara Stockholmssyndromet, men jag forsokte i alla fall. Och nu kan jag ordet for kidnappa, ocksa.
Och det ar aven fortsattningsvis korsbar och kaffe och separationsangest och bad hair days och fnittriga forhoppningar om besok fran Australien. Och alla de grymma skivorna jag kopte i Beijing. Re-tros ar 2000-talet absolut coolaste band. Watch out! Climate has changed, fat mum rises... Indeed, says I.
De forbannade lektionerna i skolan gor mig alltmer less; vad kan man gora annat an sucka nar till och med en grammatiklarare sager "ja alltsa, i sjalva verket anvander vi aldrig det har ordet" angaende nagot man agnat manga dyra minuter at att lara sig tecknet och uttalet och betydelsen av. "Dubbeleggat svard" ar min favorit fran forra kapitlet. Baojian, minsann. Skall jeg aldrig glemme! Men samtidigt, jag alskar kinesiskan som aldrig forr. Tillbringade tre timmar med Liu Bing idag, bara pratade pratade pratade. Det ar en av de dar fantastiska dagarna da det bara funkar, det ar flo-o-o-ow, man glider pa den stora vagen av sjalvsakerhet och traffsakerhet och det later bra. Jag lyckas till och med forklara fenomenet paskkarringar. Lite samre gick det nar mina koreanska klasskompisar bad mig forklara Stockholmssyndromet, men jag forsokte i alla fall. Och nu kan jag ordet for kidnappa, ocksa.
Och det ar aven fortsattningsvis korsbar och kaffe och separationsangest och bad hair days och fnittriga forhoppningar om besok fran Australien. Och alla de grymma skivorna jag kopte i Beijing. Re-tros ar 2000-talet absolut coolaste band. Watch out! Climate has changed, fat mum rises... Indeed, says I.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Ett, jag har träffat Khemiri live, tyvärr är det enda jag kan dra mig till minnes att han var lång och att alla andra flickorna i klassen svärmade för honom.
Två, besök från australien? Är det vad jag tror det är? Blink blink
(OBS, jag höll på att skriva blonk blonk av misstag)
Kom hem snart?
Trackback
