sharlan

Korsbar tio kronor halvkilot. Sota och mjuka och ljusroda.
Lukten av solkram och skavsar pa ovansidan av hogerfoten.
Flagnande nagellack. Haret som jag vill ha det men aldrig kan gora det.

De konstiga leendena. Hur jag borjar saga hejda till staden redan nu.

Satins slappa men valvilliga arm runt min.
Hennes besvarade skratt och elva missade samtal fran hennes mamma.
Maten och oljudet och varmvatten i sma porslinsmuggar.
Satins vackra svarta har. Satins hogklackade skor.

Jag leker att det ar helg fast det ar onsdag.
Jag laser och vrider och vander och det ar sommarvarmt och ansvarslost.
Hoppas pa nagon och raknar med ingen.

Imorgon klockan 12.54 rullar taget mot Beijing.

For ett ar sedan var nastan, nastan hemma.