sharlan

Solskenet fortsatter, det ar nyinkopta varjackan pa och inga vantar langre. Igar lekte vi sommar pa Beach no 1, strackte ut oss pa filtar och at jordgubbar, log mot solen, sparkade av oss skorna, njot. Vattnet var forvisso svinkallt, och framat klockan fem var det inte sa varmt i luften heller, vi drog motvilligt pa oss jackor och skor och traskade hemat. Men ett tag, under tva-tre timmar pa eftermiddan, var det sommar pa stranden, en foraning om vilka skona tre-fyra manader som ligger framfor oss. Om bara diset ville latta lite sa vore allt perfekt.

Dock berovas man varje gnutta solljus i klassrummet, med tanke pa att koreaner nog ar troll eller vampyrer, och drar for gardinerna sa fort de ser minsta tecken pa ljus utanfor. Idag var det inte alls starkt solsken, men tjejerna framfor mig skulle anda nodvandigtvis gomma sig bakom gardinen. Inte konstigt att de tar livet av sig i den utstrackning de gor, nar de frivilligt gommer sig i morkret pa det dar viset. Dumskrallen.

Idag bytte jag och Vicky rum, som de demokratiska europeer vi ar. Halva tiden var i stora rummet, banne mig! Tyvarr ar det alltsa jag som fatt byta ner mig. Men lilla rummet ar inte sa tokigt det heller. Insag hur fruktansvart mycket saker jag samlat pa mig redan. Och hur jag inte kommer att fa med mig allt till Sverige. Enbart mina skolbocker vager nog mer an 20 kilo vid det har laget. Nastan i alla fall.

Hostar och hostar och hostar. Snorvlar och snorvlar och forsummar redan laxorna. Daremot har jag traffat tre kineskompisar den har veckan, daribland Cynthia (Jin Xin) som jag inte traffat pa nastan ett halvar. Hon var annu sotare an jag mindes henne. Hon sa att min kinesiska blivit battre, och det far man ju hoppas att den blivit efter ett halvars tragglande. Siktar pa att vara Da Shan nummer tva om nagra ar (fast utan fanigheterna).