Sjukhusbesok och komplimanger
Efter idogt tjat fran diverse vanner, i synnerhet Vicky, pallrade jag mig ivag till sjukhuset for att kolla upp vad det ar for fel pa mig. Envis forkylning som gar over snart, tankte jag, jag ville egentligen inte ens till sjukhuset. Men jag gick dit, och fick bekraftat att det mycket riktigt rorde sig om en envis forkylning. Men det ar egentligen inte intressant. Det intressanta ar att jag, efter att letat mig fram till fjarde vaningen dar det finns engelsktalande sjukskoterskor, visades till en lakare som undersokte mig. Det fanns ett vantrum en bit bort, men det var tomt. I stallet hangde alla i doktorns rum, vantandes pa sin tur. Alltsa stod det fem-sex personer och tittade forstrott pa medan lakaren tog mitt blodtryck, fragade om jag hade hosta och huruvida min mens ar regelbunden eller ej. Sadant som aldrig skulle handa hemma. Sadant som aldrig skulle accepteras hemma. An en gang far man konstatera att iden om privatliv och personlig integritet ar ganska frammande har. Och egentligen spelade det ju ingen som helst roll. Sa lange man slipper ha publik under en gynundersokning, liksom. Undrar om jag hade sagt samma sak for tva ar sen?
Efter sjukhusbesoket och lunch pa sushi-restaurangen traskade jag till Carrefour, da det ar det enda stallet i hela stan, forutom tyska bageriet, dar man kan kopa anstandigt brod. I rulltrappan pa vag upp pa andra vaningen stod jag bakom en kvinna i 35-arsaldern kladd i leopardkappa, samt en dam som jag antar var hennes mamma. Kvinnan vande sig om, fick syn pa mig, log lite forvirrat och sa "Namen! Sa vacker." Sen puffade hon till sin mor och sa "Titta, sa vacker!" "Var da?" "Bakom dig!" Varpa tanten ocksa vande sig om och tittade pa mig och log. "Namen hur kan du vara sa vacker?" fragade hon. "Jag ar inte vacker," sa jag, och damerna framfor mig fortsatte med att kommentera min hy. Har ar man per definition vacker om man ar blek, har en harfarg som inte ar svart och nagorlunda stora ogon. Inte for att jag tycker att jag ar ful, men det kanns smatt bisarrt att fa komplimanger av random manniskor i rulltrappor.
Se Frank Zappa sparka konservativ amerikansk rov, forresten:
http://www.youtube.com/watch?v=mDDIiIOFE_Q
Efter ivrigt rotande bland svenska folkmusikgruppers myspace-sidor inser jag hur mycket jag saknar folkmusiksverige. Tretakterna och danslogarna. Fioler och gitarrer (och helst inga dragspel), drillar och uppstrak. A-dur och d-moll. Polska rakt ut i sommarnatten.
Efter sjukhusbesoket och lunch pa sushi-restaurangen traskade jag till Carrefour, da det ar det enda stallet i hela stan, forutom tyska bageriet, dar man kan kopa anstandigt brod. I rulltrappan pa vag upp pa andra vaningen stod jag bakom en kvinna i 35-arsaldern kladd i leopardkappa, samt en dam som jag antar var hennes mamma. Kvinnan vande sig om, fick syn pa mig, log lite forvirrat och sa "Namen! Sa vacker." Sen puffade hon till sin mor och sa "Titta, sa vacker!" "Var da?" "Bakom dig!" Varpa tanten ocksa vande sig om och tittade pa mig och log. "Namen hur kan du vara sa vacker?" fragade hon. "Jag ar inte vacker," sa jag, och damerna framfor mig fortsatte med att kommentera min hy. Har ar man per definition vacker om man ar blek, har en harfarg som inte ar svart och nagorlunda stora ogon. Inte for att jag tycker att jag ar ful, men det kanns smatt bisarrt att fa komplimanger av random manniskor i rulltrappor.
Se Frank Zappa sparka konservativ amerikansk rov, forresten:
http://www.youtube.com/watch?v=mDDIiIOFE_Q
Efter ivrigt rotande bland svenska folkmusikgruppers myspace-sidor inser jag hur mycket jag saknar folkmusiksverige. Tretakterna och danslogarna. Fioler och gitarrer (och helst inga dragspel), drillar och uppstrak. A-dur och d-moll. Polska rakt ut i sommarnatten.
Kommentarer
Trackback
