24 juni
"And I have decided that from now on, since it's LALALALA days left, I'm having only Chinese food," sa min lockiga tyska van, och forst fattade jag inte vad han menade, men sen insag jag att han bara inte ville prata om hur manga dagar det faktiskt ar kvar. Sa inga siffror, nu.
Det jag kan saga ar att de fa dagar som ar kvar ar till bradden fyllda av saker jag maste/vill/ska gora. Imorgon till sommerskan och hamta grejer, traffa Satin, sen har jag rakat lova namnda tyska van att vi ska sjunga karaoke pa kvallen. Pa fredag ata lunch med Liu Bing for sista gangen, troligen dansa for sista gangen pa Le Bang (men nej, jag kommer inte att sakna stallet). Pa lordag tycks det bli ett sjujavla beachparty ute vid Laoshan, organiserat av Berna i den man han alls ar kapabel att organisera saker ("eh... actually we maybe shouldn't have the party this weekend since we have exams on Monday... ah, whatever"). Sondagen blir antagligen mattligt aktiv. Kanske forst och framst far jobba pa att hitta nat satt att ta mig ifran den dar stranden vid Laoshan... Och den har planen skulle ju vara alldeles perfekt, om det inte vore for det faktum att jag har prov pa mandag och tisdag. Fyra stycken. Som jag annu inte agnat en tanke; de fa tankar jag agnat at studier de senaste veckorna har agnats at HSK. Och inte har val jag tid att fundera pa kapitel 6-10 i grammatikboken? Nar havet borjat bli varmt?
For jag och Soren tog oss en tur till Badaguan och premiarbadade idag, stranden var inte sa overfull som man hade kunnat vanta sig, och vattnet var acceptabelt. Som en svensk sjo, ungefar, vilket forvisso inte innebar varmt vatten, men okej. Om man ar van vid temperaturen i Langsjon var det definitivt okej. Relativt algfritt i vattnet ocksa. Men sen var det det dar med att vara utlanning och pinsamt blek och visa sig i bikini pa en kinesisk strand... Avundades Soren som tagit av sig sina glasogon och darmed praktiskt taget var blind och slapp se folk. Men jag gick in i ignorera-stadiet som jag blivit ganska bra pa nu, slangde mig i vattnet sa fort jag kunde och holl mig dar. Hoppas att vi inte blev med i bakgrunden pa alltfor manga av de miljoner brollopsfotografier som togs pa stranden (och tas varje dag, Qingdao ar typ Shandongs brollopsfotografi-Mecka).
Framat kvallen ringde Hu Qian och ville att jag skulle komma ut med hennes paraply som hon glomt. Hon hade inte tid att stanna och prata, hon haller pa att kopa lagenhet och ordna med lan och krangla, och pa sondag aker hon till Sverige for att halsa pa en kollega i Kalmar. Sa jag sprang helt enkelt ut med paraplyet och lamnade over det. Sa grattis, da hon fyller ar imorgon, onskade henne en trevlig resa. Och sa fick jag en stor, varm, riktigt kram. Det vore inget att skriva om ifall det varit nan av tyskarna, eller nan dar hemma som kramat mig, men kineser kramas i regel inte alls. Om de gor det ar det stela slipskramar. Men inte den har gangen. Det var en alldeles riktigt kram. "Jag kommer att sakna dig," sa jag. "Jag kommer att sakna dig ocksa," sa hon. "Men vi ses nasta ar!" Jo, kanske. Jo, jag hoppas det. Jo, vi sager sa, sa lange. Vad sager man till nagon man inte vet om man nagonsin kommer att traffa igen? Hejda! sager man och vinkar och ler. Sen gar man hem och grater litegrann.
Det jag kan saga ar att de fa dagar som ar kvar ar till bradden fyllda av saker jag maste/vill/ska gora. Imorgon till sommerskan och hamta grejer, traffa Satin, sen har jag rakat lova namnda tyska van att vi ska sjunga karaoke pa kvallen. Pa fredag ata lunch med Liu Bing for sista gangen, troligen dansa for sista gangen pa Le Bang (men nej, jag kommer inte att sakna stallet). Pa lordag tycks det bli ett sjujavla beachparty ute vid Laoshan, organiserat av Berna i den man han alls ar kapabel att organisera saker ("eh... actually we maybe shouldn't have the party this weekend since we have exams on Monday... ah, whatever"). Sondagen blir antagligen mattligt aktiv. Kanske forst och framst far jobba pa att hitta nat satt att ta mig ifran den dar stranden vid Laoshan... Och den har planen skulle ju vara alldeles perfekt, om det inte vore for det faktum att jag har prov pa mandag och tisdag. Fyra stycken. Som jag annu inte agnat en tanke; de fa tankar jag agnat at studier de senaste veckorna har agnats at HSK. Och inte har val jag tid att fundera pa kapitel 6-10 i grammatikboken? Nar havet borjat bli varmt?
For jag och Soren tog oss en tur till Badaguan och premiarbadade idag, stranden var inte sa overfull som man hade kunnat vanta sig, och vattnet var acceptabelt. Som en svensk sjo, ungefar, vilket forvisso inte innebar varmt vatten, men okej. Om man ar van vid temperaturen i Langsjon var det definitivt okej. Relativt algfritt i vattnet ocksa. Men sen var det det dar med att vara utlanning och pinsamt blek och visa sig i bikini pa en kinesisk strand... Avundades Soren som tagit av sig sina glasogon och darmed praktiskt taget var blind och slapp se folk. Men jag gick in i ignorera-stadiet som jag blivit ganska bra pa nu, slangde mig i vattnet sa fort jag kunde och holl mig dar. Hoppas att vi inte blev med i bakgrunden pa alltfor manga av de miljoner brollopsfotografier som togs pa stranden (och tas varje dag, Qingdao ar typ Shandongs brollopsfotografi-Mecka).
Framat kvallen ringde Hu Qian och ville att jag skulle komma ut med hennes paraply som hon glomt. Hon hade inte tid att stanna och prata, hon haller pa att kopa lagenhet och ordna med lan och krangla, och pa sondag aker hon till Sverige for att halsa pa en kollega i Kalmar. Sa jag sprang helt enkelt ut med paraplyet och lamnade over det. Sa grattis, da hon fyller ar imorgon, onskade henne en trevlig resa. Och sa fick jag en stor, varm, riktigt kram. Det vore inget att skriva om ifall det varit nan av tyskarna, eller nan dar hemma som kramat mig, men kineser kramas i regel inte alls. Om de gor det ar det stela slipskramar. Men inte den har gangen. Det var en alldeles riktigt kram. "Jag kommer att sakna dig," sa jag. "Jag kommer att sakna dig ocksa," sa hon. "Men vi ses nasta ar!" Jo, kanske. Jo, jag hoppas det. Jo, vi sager sa, sa lange. Vad sager man till nagon man inte vet om man nagonsin kommer att traffa igen? Hejda! sager man och vinkar och ler. Sen gar man hem och grater litegrann.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Avsked suger. Jag lider med dig varje gång jag läser om dina.
Förövrigt minns jag långsjön som ovanligt varm och mysig? Antingen har jag blandat ihop den med det andra stället jag och per badade på, med pissljummet vatten, eller så jämför jag bara med motala ström som är typ minusgrader året om så att man härdas ordentligt.
Trackback
