..

På Törnholn står tiden så stilla, så stilla. Det är skönt hur det liksom trotsar alla mina idéer om att allt ständigt måste röra sig framåt eller utåt eller uppåt. Det kan bara stå stilla också. Eller kan det verkligen det?

Än en gång: lukten. Det luktar så vansinnigt gott. Här i ingenstans. Det luktar gräs och tallar och blommor och sjövatten, alldeles verkligt, nästan sött ibland. Jag har nog inte märkt det förrän nu, efter ett år utan lukten av ostördhet. Det är på sitt vis obetalbart.

Ensam hemma, resten av familjen i buan. Lyssnar på Kristian Anttila och är rädd för att fladdermusen från igår ska komma tillbaka. Den flög plötsligt över mitt huvud igår natt och cirklade sedan runt i vardagsrummet och skrämde slag på mig. Men kanske flög den ut igår. Jag hoppas det.

http://www.youtube.com/watch?v=W5QWmuuPoJo
Xu Wei är och förblir Kina för mig. Speciellt den här låten. (Men varför begår Firefox självmord så fort jag försöker skriva på kinesiska? Så jobbigt kan det väl inte vara?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0