sharlan

Our love is a flower that blossoms in China
Cigarettes in boxes, with roses and cranes
I write your short name on my wrist in China
Ink so black that night you're renamed
Oh, and trouble in the name

Oh Shanghai, who do you belong to
Who do you care for, and who do you forget?
Admit I got lost in your embrace
What to care for and what to forget

Frida Hyvönen: Oh Shanghai

Så kan den också uttryckas, den där känslan jag har nu. Inte för att jag riktigt förlorade mig själv i Shanghais asfaltsfamn, jag tycker inte ens särskilt mycket om staden, men den här låten är ändå så precis. Så just nu. Shanghai, vem tillhör du egentligen? Kina, vem är du och bryr du dig ens? Jag har heller inte skrivit någons namn på handleden, men jag minns hur jag skrev ett kinesiskt namn i sanden en gång, på Shilaoren-stranden i september, i början innan jag liksom visste något. Jag hann knappt skriva klart namnet förrän en våg kom och sköljde bort det, och det var just det jag hade tänkt. Att det skulle sköljas bort, att allt skulle följa med namnet ut i havet och inte komma tillbaka. Som en ny start i min nya stad. Det blev inte riktigt så, men det var ett försök. Först nu, ett år senare, känns det som att det oupphörliga sommarregnet sköljt bort alla känslor jag försökte göra mig av med där på den vidsträckta stranden i Qingdao. När jag gått varvet runt och kommit tillbaka till en sommar som känns nästan exakt som den förra, då jag nästan drunknade i de där känslorna. Ändå är allt annorlunda nu. Allting har förändrats.