离歌

Jag ska inte vara sentimental. Jag ska inte skriva sliskiga saker om att det gor ont att saga hejda. Men det gor det. Det som ar bra ar hur fort det gar. Tiden bara flyger forbi och innan man ens fattat vad som hant har man kramat om sina vanner, slapat ned resvaskan for trappan och tagit en taxi till tagstationen. Tack och hej och det var ett fint ar, ett av de finaste.

Och sa sjong Elsa I don't wanna miss a thing, och Soren kramade nastan ihjal mig och sjong med. Det var sorgligt, sa jag. "Don't be sad, you have a whole life-time to be sad", sa Soren. Nagra sekunder senare forstod han att det kanske inte var sa uppmuntrande, men jag fattade vad han menade. Sen sjong Laura Mustang Sally och dansade pa bordet, och Nicola slanger in sma ovantade bouncy 50-talslatar och ar sa sot nar hon sjunger dem.

Trots slutstressen finns de dar sma, sma stunderna da man far stanna till. Pa vag hem fran Jusco fangades jag i en av de dagliga askskurarna som misshandlat stan den senaste veckan, jag hann precis rusa in under det utstickande taket intill BBQ Chicken-restaurangen innan det smallde till ordentligt. Satte mig pa en liten avsats och vantade. Regnet vrakte ned fast himlen var ganska ljus, jag bara satt, och tittade. Tittade pa Crowne Plaza, Cosco-skyskrapan, Jusco, tunneln under Hong Kong Road, manniskorna under sina paraplyer. Tio minuter stillhet, tio minuter betraktande. Har ar Qingdao, har sitter jag. Det regnar och livet ar som det ska vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0