sharlan

Det har varit nagra fullkomligt stillastaende dagar. Gick pa bio med Soren i tisdags, vi sag en alldeles bedrovligt sotsliskig film med Andy Lau. Om ni far chansen att se You long xi feng, sa gor det inte, for er egen halsas skull. Nar elandet var over och jag kom hem till lagenheten drog jag genast igang San Fransisco's Shiver-skivan, da jag behovde nagot riktigt fult och lortigt for att inte do av sockerchocken. Sedan sag vi Gattaca, den var daremot sevard.

Och sedan dess har jag i stort sett inte traffat en sjal. Vaknat framat tolv, atit grot till lunch, tagit en dusch. Last nagra kapitel ur Far from the madding crowd, forundrats over engelska spraket. Lyssnat pa Ziyo och kollat upp tecknen jag inte kunde i texterna. Druckit kaffe och atit mandariner. Tittat ut genom fonstret, lyssnat pa smallarna som annu inte visar nagra tecken pa att tystna. Bladdrat lite i boken med grammatikexempel. Last Dan Andersson och langtat hem. Hangt pa internetcafeet och lyssnat pa kinesisk musik pa youtube. Sett de tva forsta Gudfadernfilmerna, tar nog den tredje ikvall; fick an en gang konstaterat att de utan tvekan ar nagra av de basta filmer jag nagonsin sett. Vridit och vandit pa saker, kant mig alldeles tillfreds med tillvaron.

Hade jag inte varit forkyld hade jag gett mig ut pa upptacktsfarder i mina kara stad, men det hinns ocksa med sa fort jag kanner mig friskare. Just nu ar jag bara insnoad i mig sjalv och lagenheten. Jag har tid. Tid att skriva, tid att vara, tid att gora ingenting. Det ar just precis vad jag behover just nu.