I dimman (men snart inte)
Qingdao ligger insvept i dimma som inte tycks vilja latta, och som enligt de riktiga Qingdaoborna kommer att sta sig tills borjan av april. Kul. Kvallarna ar speciellt spoklika, nar man inte ser de oversta vaningarna pa lite hogre hus, och halva Crowne Plaza forsvinner i nagot gravitt som trotsar morkret, men inte direkt gor det mindre otackt.
Sa det ska bli lite skont att aka harifran pa mandag. Det bar antligen av till Chengdu. Har varit pa vag tva ganger forut, men nu ska jag dit pa riktigt. Ska gora Sichuan, banne mig! Stefan hakar pa, kanske aven Per. Det blir pandor, buddhor, kanske en nationalpark, garanterat livsfarligt stark mat, forhoppningsvis lite trevligare vader an har. Om tiden, pengarna och energin racker till vill jag fortsatta soderut till Lijiang, och kanske anda ner till Guangzhou. Men det far visa sig efter vagen, jag har bara biljetten till Chengdu an sa lange. Tillbaka till den underbara kanslan av att aka. Maste ta mig ivag till Taidong och kopa en riktig ryggsack, dock. Det far vara nog med backpackande med skolryggsack nu. Det ar inte halsosamt. Och nya jeans behover jag, for att slippa backpacka i kjol. Sedan ar det lugnt.
Just nu ser jag arligt talat mest av allt fram emot tagresan. Oklart exakt hur lang tid den tar, men minst 34-35 timmar, kanske mer. Utrustad med bocker, anteckningsblock, temugg och snabbnudlar ar jag forberedd for en angeman resa. Titta ut genom fonstret och se halva landet glida forbi pa en fard som fran Sverige till Sydeuropa. Och man har tid att bara titta. Tid att fundera, skriva nagra ord, sova nagon timme, skriva nagra ord till. Jag gillar att det tar tid att ta sig fram, sa att man hinner fatta att man ar pa vag, att man fardas. Inte satta sig pa ett flygplan i mitten av landet och vara hogt uppe i Heilongjiang nittio minuter senare. Det blir smatt overkligt, medan tag kanns verkliga.
Sjalva Sichuan funderar jag pa nar jag val kommer dit.
Veckan har varit lite mindre slo an forra, jag har traffat folk, dansat pa Q-bar, sjungit karaoke (Take on me ar varldens basta KTV-lat), promenerat i parken bakom vart hus. Ikvall ater jag middag med Hu Qian, och glider kanske forbi LPG for att saga hejda till folk innan jag flyr stan ett tag. Vilket lojligt enkelt liv jag lever just nu.
Sa det ska bli lite skont att aka harifran pa mandag. Det bar antligen av till Chengdu. Har varit pa vag tva ganger forut, men nu ska jag dit pa riktigt. Ska gora Sichuan, banne mig! Stefan hakar pa, kanske aven Per. Det blir pandor, buddhor, kanske en nationalpark, garanterat livsfarligt stark mat, forhoppningsvis lite trevligare vader an har. Om tiden, pengarna och energin racker till vill jag fortsatta soderut till Lijiang, och kanske anda ner till Guangzhou. Men det far visa sig efter vagen, jag har bara biljetten till Chengdu an sa lange. Tillbaka till den underbara kanslan av att aka. Maste ta mig ivag till Taidong och kopa en riktig ryggsack, dock. Det far vara nog med backpackande med skolryggsack nu. Det ar inte halsosamt. Och nya jeans behover jag, for att slippa backpacka i kjol. Sedan ar det lugnt.
Just nu ser jag arligt talat mest av allt fram emot tagresan. Oklart exakt hur lang tid den tar, men minst 34-35 timmar, kanske mer. Utrustad med bocker, anteckningsblock, temugg och snabbnudlar ar jag forberedd for en angeman resa. Titta ut genom fonstret och se halva landet glida forbi pa en fard som fran Sverige till Sydeuropa. Och man har tid att bara titta. Tid att fundera, skriva nagra ord, sova nagon timme, skriva nagra ord till. Jag gillar att det tar tid att ta sig fram, sa att man hinner fatta att man ar pa vag, att man fardas. Inte satta sig pa ett flygplan i mitten av landet och vara hogt uppe i Heilongjiang nittio minuter senare. Det blir smatt overkligt, medan tag kanns verkliga.
Sjalva Sichuan funderar jag pa nar jag val kommer dit.
Veckan har varit lite mindre slo an forra, jag har traffat folk, dansat pa Q-bar, sjungit karaoke (Take on me ar varldens basta KTV-lat), promenerat i parken bakom vart hus. Ikvall ater jag middag med Hu Qian, och glider kanske forbi LPG for att saga hejda till folk innan jag flyr stan ett tag. Vilket lojligt enkelt liv jag lever just nu.
Kommentarer
Trackback
