Skämdborta typer. -Typskämda bortar!
Julen var som julen brukar vara. Det vill säga som alla jular utom den förra året. Trivdes och åt god mat, fast jag mådde lite illa. Marschaller och midnattsmässa. Gillade julkonserten från Cassels.
I julklapp fick jag Barney Hoskyns Low side of the road, om den rakt igenom fantastiske Tom Waits. Har bara läst ett kapitel än så länge, men redan påbörjat en lista med sköna/smarta/konstiga citat. Utöver att vara en grym musiker så är ju Waits oneliner-kungen framför andra. Jag ber även en bön för att The imaginarium of Doctor Parnassus tar sig upp på bio i Falun eller Borlänge innan jag åker. Tom Waits som Djävulen, m-hm!
Fick även en årsprenumeration på Sonic, och Svenska skrivregler utgiven av Språkrådet. Oerhört intressant, måste jag erkänna i all min nördighet.
Idag har jag sett om den tecknade Pelle Svanslös-filmen som jag såg hur många gånger som helst när jag var liten. Jag tror att jag härmed lägger till den på min lista över favoritfilmer. Trots att det är länge sedan jag såg den sist kan jag fortfarande halva filmen utantill, faller glatt in i alla dumma Bill och Bull-kommentarer och Måns alla utbrott. "Näe! Jag drog samtidigt!", "Tig! Era SPÅNKORGAR!", eller varför inte "Just precis anriktningsgrävling."
Och så börjar jag fundera på om inte filmen borde visas som anti-Sverigedemokratspropaganda. Elake Måns är fly förbannad över den nya katten i grannskapet, han samlar ihop folk i mörk källare och gastar från talarstolen. "Det är hårda tider. Strömmingen är mager, källargluggarna muras igen, råttorna klemas bort!" Därför måste Pell... eh, somliga, skickas tillbaka till landet. Någon säger försiktigt att "är det inte så att de inte har plats för fler katter på landet?" Måns slår bort frågan och fortsätter skylla Uppsalakatternas alla svårigheter på katterna från landet. Känner vi inte igen det här? Måns kan bara inte hantera att någon inte gör som han vill, att någon inte är rädd för honom och beundrar honom, han som har Uppsalas längsta svans och allt. Alltså försöker han vända allihop emot denna nya katt, som ser annorlunda ut, som är ny. I längden lyckas han givetvis inte. Man får hoppas att det visar sig fungera så i människovärlden också.
Ikväll Monty Python. Beijing om 16 dagar.
I julklapp fick jag Barney Hoskyns Low side of the road, om den rakt igenom fantastiske Tom Waits. Har bara läst ett kapitel än så länge, men redan påbörjat en lista med sköna/smarta/konstiga citat. Utöver att vara en grym musiker så är ju Waits oneliner-kungen framför andra. Jag ber även en bön för att The imaginarium of Doctor Parnassus tar sig upp på bio i Falun eller Borlänge innan jag åker. Tom Waits som Djävulen, m-hm!
Fick även en årsprenumeration på Sonic, och Svenska skrivregler utgiven av Språkrådet. Oerhört intressant, måste jag erkänna i all min nördighet.
Idag har jag sett om den tecknade Pelle Svanslös-filmen som jag såg hur många gånger som helst när jag var liten. Jag tror att jag härmed lägger till den på min lista över favoritfilmer. Trots att det är länge sedan jag såg den sist kan jag fortfarande halva filmen utantill, faller glatt in i alla dumma Bill och Bull-kommentarer och Måns alla utbrott. "Näe! Jag drog samtidigt!", "Tig! Era SPÅNKORGAR!", eller varför inte "Just precis anriktningsgrävling."
Och så börjar jag fundera på om inte filmen borde visas som anti-Sverigedemokratspropaganda. Elake Måns är fly förbannad över den nya katten i grannskapet, han samlar ihop folk i mörk källare och gastar från talarstolen. "Det är hårda tider. Strömmingen är mager, källargluggarna muras igen, råttorna klemas bort!" Därför måste Pell... eh, somliga, skickas tillbaka till landet. Någon säger försiktigt att "är det inte så att de inte har plats för fler katter på landet?" Måns slår bort frågan och fortsätter skylla Uppsalakatternas alla svårigheter på katterna från landet. Känner vi inte igen det här? Måns kan bara inte hantera att någon inte gör som han vill, att någon inte är rädd för honom och beundrar honom, han som har Uppsalas längsta svans och allt. Alltså försöker han vända allihop emot denna nya katt, som ser annorlunda ut, som är ny. I längden lyckas han givetvis inte. Man får hoppas att det visar sig fungera så i människovärlden också.
Ikväll Monty Python. Beijing om 16 dagar.
Kommentarer
Trackback
