Death by tray it shall be

Mamma och jag skulle åka till Stockholm och se Eddie Izzard, men hennes rygg brakade ihop litegrann. Käre bror Anders ryckte då in som ersättare, rart av honom. Vi ägnade lördagseftermiddagen åt att strosa omkring i ett snöigt Stockholm, fikade dyrt och hängde lite på SF-bokhandeln. For ut till Globen-hotellet, ännu mer snö. Tog plats på Hovets läktare, förväntansfulla. Izzard kändes som en rockstjärna när han rusade ut och gjorde sina sedvanliga små fula hopp vid scenkanten. Han har av okänd anledning skippat kvinnokläderna denna gång, bär istället jeans och frack. Och har odlat skägg. Det klär honom.

Tydligen har John Cleese någon gång sagt att Izzard är "the missing Python", och visst skulle han ha kunnat platsa bland the pythons. Han pratar bara om absurda saker. I denna föreställning, med titeln Stripped, går han igenom världshistorien; pekar ut företeelser som i sig själva är absurda, typ latinsk grammatik och de eviga iTunes-uppdateringarna, och pratar dessutom en massa strunt om påhittade absurda saker, som spartanska ninjafår och giraffcharader. Pratar mycket om Gud; pratar om Moses, Hitler, Charles Darwin och Sarah Palin. Pratar om Noas ark, månlandningen, hajar, Egypten, jättebläckfiskar. Ett band bestående av en trumpetande jazzkyckling, en trumspelande åsna, en groda som spelar bas på sin tunga och en sjungande perserkatt dyker upp igen och igen. De får med sig en dinosaurie i hatt som är deras manager. Izzard lyfter gång på gång på den osynliga hatten och gurglar fram ett dinosaurieläte och vi dör nästan av skratt. Det är fullkomligt idiotiskt och alldeles genialiskt. På några få ställen stannar showen av lite, men i det stora hela är det precis så roligt som man kunnat hoppats. Ingen kan som Izzard föra konversationer med sig själv, utnyttja hela kroppen och varje tänkbart ansiktsuttryck. I extranumret är han på månens mörka sida, där Gud hänger med Pink Floyd. Darth Vader är också där, och ber Luke gå ner till cafeterian och hämta en macka åt honom, det var nämligen väldigt pinsamt där sist... Det är mycket, mycket stor humor.


Om tre veckor är jag i Kina. Tänkte bara påminna mig själv om det.

Men härnäst ska jag jobba i fyra dagar. Och fira jul, och allt det där. Och så tänkte jag bjuda på min varsamt ihopnördade vinter/nyår/jul-spellista. Egentligen mest vintrig, antar jag. Jag hatar ju jullåtar. Vissa låtar vet jag inte ens vad de gör på spellistan, men de kändes rätt. För de som är mindre hemma på kinesiska kan jag berätta att titeln på Chyi Chin-låten betyder "Troligen på vintern". Tips på fler sköna vinterlåtar mottages givetvis tacksamt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0