Ang. 2009
Första januari i år var jag bakfull som ett as och kände mig allmänt bortgjord och jävlig. Jag skrev i min dagbok att det här året måste bli bättre än sin början. Och visst blev det bättre än sin första dag, men jag kommer inte att se tillbaka på 2009 och suckande önska att jag fick leva det en gång till.
Januari, dimtäcke över Qingdao och frusna fötter i Harbin och nykärlek i Beijing. Film.
Februari, värmen söderöver och närheten. Trivsam sysslolöshet och doktor House.
Mars, ambition och inspiration. Klassrum med havsutsikt och någon som frustrerade.
April, livemusik och mycket kinesiska. Äventyr och kimchee med Nicola i Korea.
Maj, solsken och lättja. Beijing och insikten om hur starka vissa vänskaper blivit.
Juni, havsbad och panikplugg. HSK och galna mängder karaoke.
Juli, fina jävliga avsked, solgass. Regn och återseenden och jobb.
Augusti, jobb. Way out west och fler fina återseenden.
September, höstklarhet. Plugg, ströjobb och kinesiska tv-serier.
Oktober, kära människorna i Linköping, kära människorna i Berlin. Gin och dans och skrivande.
November, sysslolöshet och regn. Plugg och planer.
December, med blicken fäst på andra sidan nyår, på andra sidan jorden.
Jag har varit i fyra huvudstäder, gjort nio prov, flugit sju gånger, varit i Rättvik bara två gånger, och sett elva säsonger av MASH (jo, jag har sett igenom hela serien nu).
Första halvårets låt är Viva la vida, och andra halvårets låt är Flowers on the wall. Hela året kan kanske sammanfattas med Oh Shanghai.
Jag har lärt mig vad ränta, logik och Schwarzwald-tårta heter på kinesiska, hur man stickar raggsockor, hur man säger tack på koreanska, att kinesiskt 9-kronorsvin smakar just så illa som man tror, att det är förbannat svårt att glömma folk, att det faktiskt finns enmanstält, och att det går att dansa hambo på ren vilja.
Årets bästa spelningar var nog Li Zhi på Free Cuba i Qingdao, PB33 och Ziyo på taket till Beach House, Perdel på Mao i Beijing, Antony & the Johnsons och Wolfmother på Way out west, samt Jaw Lesson och Tallest man on earth på Gamla Elverket i Falun (igår kväll). Vackerrysningar och partyparty i en klädsam blandning.
Årets mat är budget-sushin i Qingdao, och årets dryck måste väl få vara Tsingtao-öl på 60cl-flaska.
Årets citat är: "Vicky, jag går och spyr." (fast sagt på tyska, och det var inte jag som sa det)
...
Att sammanfatta 00-talet tänker jag inte ens ge mig in på. Jag gissar att det var bättre än 90-talet, men jag minns egentligen inte. 10-talet blir stort, och jag ska börja det i Beijing.
Januari, dimtäcke över Qingdao och frusna fötter i Harbin och nykärlek i Beijing. Film.
Februari, värmen söderöver och närheten. Trivsam sysslolöshet och doktor House.
Mars, ambition och inspiration. Klassrum med havsutsikt och någon som frustrerade.
April, livemusik och mycket kinesiska. Äventyr och kimchee med Nicola i Korea.
Maj, solsken och lättja. Beijing och insikten om hur starka vissa vänskaper blivit.
Juni, havsbad och panikplugg. HSK och galna mängder karaoke.
Juli, fina jävliga avsked, solgass. Regn och återseenden och jobb.
Augusti, jobb. Way out west och fler fina återseenden.
September, höstklarhet. Plugg, ströjobb och kinesiska tv-serier.
Oktober, kära människorna i Linköping, kära människorna i Berlin. Gin och dans och skrivande.
November, sysslolöshet och regn. Plugg och planer.
December, med blicken fäst på andra sidan nyår, på andra sidan jorden.
Jag har varit i fyra huvudstäder, gjort nio prov, flugit sju gånger, varit i Rättvik bara två gånger, och sett elva säsonger av MASH (jo, jag har sett igenom hela serien nu).
Första halvårets låt är Viva la vida, och andra halvårets låt är Flowers on the wall. Hela året kan kanske sammanfattas med Oh Shanghai.
Jag har lärt mig vad ränta, logik och Schwarzwald-tårta heter på kinesiska, hur man stickar raggsockor, hur man säger tack på koreanska, att kinesiskt 9-kronorsvin smakar just så illa som man tror, att det är förbannat svårt att glömma folk, att det faktiskt finns enmanstält, och att det går att dansa hambo på ren vilja.
Årets bästa spelningar var nog Li Zhi på Free Cuba i Qingdao, PB33 och Ziyo på taket till Beach House, Perdel på Mao i Beijing, Antony & the Johnsons och Wolfmother på Way out west, samt Jaw Lesson och Tallest man on earth på Gamla Elverket i Falun (igår kväll). Vackerrysningar och partyparty i en klädsam blandning.
Årets mat är budget-sushin i Qingdao, och årets dryck måste väl få vara Tsingtao-öl på 60cl-flaska.
Årets citat är: "Vicky, jag går och spyr." (fast sagt på tyska, och det var inte jag som sa det)
...
Att sammanfatta 00-talet tänker jag inte ens ge mig in på. Jag gissar att det var bättre än 90-talet, men jag minns egentligen inte. 10-talet blir stort, och jag ska börja det i Beijing.
Kommentarer
Trackback
