sharlan

nu är dags att vakna, det är dags att äta, det är dags
det är kaffekopparna och våtsängkläderna
har du sovit? har du vaknat? har du sett hur solen skiner?
det är åldersfläckarna och blommigblusen
och vad finns kvar efter så många år?
finns ett krokigt finger som pekar på ett foto
säger "det här var min gubbe"
men han är död sen så många år
kaffekopparna, ja kaffekopparna
det är unkenlukterna och läggningsvätskan
och så upp igen, det är middagsmaten
det är koktpotatisen och haklappsspillet
och man undrar hur länge ni lever
är ni kvar när jag kommer nästa gång?
ni vackra och nittioårsvisa och tyngda
och man undrar och ryser och pratar och ler
mot det bräckliga som ännu finns kvar här
bland kaffekopparna och vilotimmarna
de sista årens branta nedförsbacke