sharlan

Kollar upp Townes van Zandt på wikipedia, efter att ha fått upp ögonen för honom via en viss blogg av en viss sångerska från Östersund som jag tjatat en del om redan. Där står det att Steve Earle sagt om karln att han var "the best songwriter in the whole world, and I'll stand on Bob Dylan's coffee table in my cowboy boots and say that". Vilket citat! Jag ska stjäla det och börja använda det som allmän förstärkning av vad jag säger. Jag tycker att taiwaneserna har en ful dialekt. And I'll stand on Bob Dylan's coffee table in my cowboy boots and say that. Jag är så sjukt ointresserad av hockey. And I'll stand on Bob Dylan's coffee table in my cowboy boots and say that. Jag tror att Anthony & The Johnsons-spelningen på fredag blir grym. And I'll stand on Bob Dylan's coffee table in my cowboy boots and say that!
Citatet vore ju inte lika roligt utan cowboybootsen. Dessa countrymänniskor, liksom. Känns som att det är inom countryn man hittar världens största fjantar, men också de allra mest brinnande trasiga tragiska människorna. Typ Townes van Zandt. Han är onekligen bra, och jag skulle gärna ställa mig på Bob Dylan's kaffebord och säga det, med eller utan cowboystövlar.