Pengyou
Laoshan var vackert och soligt. Skont att vandra, och inte direkt nagra problem att somna pa lordag kvall. Och dagen paminde mig om en av de manga sakerna jag gillar med Kina. Vanskapen. Det ar pa ett vis ett ganska karlekslost land; aktenskap ar ofta snarast ekonomiska uppgorelser, man tanker for mycket och kanner for lite. Men kineser ar fantastiska vanner. De bryr sig om varandra, pa riktigt. De tar hand om varandra. Stamningen Liu Bing med vanner emellan ar liksom sa avslappnad. De skamtar, driver med varandra, pratar oavbrutet, fragar varandra saker, haller koll pa varandra. Alltsa, jag menar inte att man inte gor samma sak i Sverige (eller var som helst), men det ar en sarskild kansla. En oerhort uppriktig omtanke, aven om manniskor man nyss lart kanna (till exempel en liten laowai som hanger med pa bergspromenad). De tar i armkrok med en och drar med en, fragar och pladdrar. Haller en i handen. Bryr sig. Det ar ett land att skaffa vanner i.
Igar sitta i parken och plugga i solskenet. Pratade lite med en tant som pratade smatt obegriplig Qingdao-dialekt. Efter tva timmar och 92 glosor blev det kallt, sa jag gick hem och drack kaffe. At barbeque med Nicola pa fat guy place, planerade Korea-resan (for vi har minsann biljetter, aker den 17:e). Gick till elevhemmet, kollade pa Kill Bill 2 med Soren och Berna.
Idag gick jag, efter lunch med Vicky och Laura, till Book Nook. Drack en kopp kaffe, pratade lite med agaren, fragade om han ville ha svenska bocker till sin begagnade bocker-avdelning. Han konstaterade att det kanske inte det han letar efter mest av allt, men att han inte skulle tacka nej. Kopte en begagnad Paul Auster-bok, samt Virginia Woolfs To the lighthouse. Man ar val kulturell. Pa promenaden hemat langs Jiangxi-vagen passerade jag en piano-affar, passade pa att smita in och provspela lite. Jag har inte spelat piano sen i augusti, det kandes smatt konstigt att spela igen. Men es04-hitsen satt dar de skulle. Vissa saker glommer man bara inte.
Nu vantar en vecka av tjat i skolan och en helg av festivalande. Ziyo atervander till Qingdao, med en massa andra Beijing-band. Jag och B ska sta pa forsta raden och vrala med i "Hui dao wo", tro mig! Och sa maste jag kopa solglasogon.
