Forsta dagarna i Qingdao
Pa torsdagsmorgonen gick jag upp tidigt och at frukost pa hotellet tillsammans med Xiaoyan och hennes pojkvan. Sedan envisades de med att folja med mig till universitetet for att se till att jag verkligen kom pa plats. Vi letade oss fram till ratt hus, en skylt visade vart jag skulle ga for att registrera mig. Jag vinkade hejda till mina kinesvanner och gick for att fixa formaliteterna. Jag fann mig omgiven av idel koreaner, sag bara en enda tjej till som sag vasterlandsk ut. Inte for att jag har nagot emot koreaner, men det kandes ganska skont att se en annan vasterlanning, nagon man kan relatera till lite. Registreringen gick lite knackigt, jag hade annu inga pengar med mig, men jag kom overens med folket att jag skulle komma tillbaka dagen darpa och betala. Istallet begav jag mig till International Students Centre, ett hus i andra anden av universitetsomradet, dar jag blev visad till rum 408, pa fjarde vaningen. Detta rum ar inte direkt nagot under av fraschor, men det hade jag heller inte forvantat mig. Mattan i hallen borjar slappa langs vaggen, det ar sprickor i badrumskaklet och tejpmarken pa vaggarna. Men det finns badrum, en sang, en tv, nagra skap och hyllor, luftkonditionering, ett skrivbord och en stol, sa jag ska nog kunna klara mig.
Sedan borjade en hopplos strid mot de kinesiska bankomater, en strid som jag skulle bli tvungen att fortsatta pa fredagen. Tydligen tillater inte dessa javla maskiner att man tar ut sarskilt mycket pengar at gangen med ett utlandskt kort. Men jag lyckades, efter besok pa tva olika bankomater, ta ut nog med pengar for de tre hyror som jag var tvungen att betala i forskott. Pa fredagen lyckades jag bara skrapa ihop pengar for en termin (7000 yuan), men det gick bra att betala for en termin i taget, sa det har jag alltsa gjort. Just nu kanns det hur som helst lite langt med ett ar, sa vi far se hur lange jag blir kvar.
Pa torsdagen sag jag bara en massa koreaner, hejade lite vagt pa dem. Sen traffade jag aven en amerikans student, men han forsvann innan jag riktigt hann prata ordentligt med honom. Kande mig valdigt ensam och lost. Traskade omkring lite i stan, gick ner till havet och tittade lite. Det ar fint har.
Pa fredagen lattade min djupa ensamhet en aning, nar jag sprang pa en tysk kille vid namn Martin. Jag bytte nummer med honom, och han lovade att hora av sig pa kvallen. Under dagen akte jag in till stan och kopte ett lexikon och lite andra prylar. Pa kvallen blev det stora lara kanna alla de andra utlanningarna-kvallen. Jag, ett gang tyskar, fyra polacker, amerikanen och en gapig engelsman vid namn Shane satt forst utanfor var dorm och drack ol. Sedan gav vi oss, pa Shanes initiativ, ivag in till stan till klubben Le Bang dar vi dansade och umgicks. Valdigt trevligt, folk ar schyssta. Alla utom Shane har pluggat kinesiska forut, men de flesta suckar och sager att de egentligen inte lart sig nagot av att studera pa hemmaplan. Det verkar bara vara jag som ar nojd med mina tidigare studier. Creds till XJ! Tysken Soren har jattebra uttal, medan de tre polska tjejerna som pluggat i tre ar inte verkar kunna sarskilt mycket alls (och som har lart sig traditionella tecken pa universitetet i Polen, arma manniskor).
Idag akte jag, de tre polskorna (som for ovrigt heter Dorota, Julia och Ella) samt tyskarna Soren, Laura och Vicky till Qingdaos olmuseum. Det ar ju stadens storsta stolthet, olmarket, sa museet var ganska pakostat men egentligen inte sarskilt intressant. Man fick ga igenom en slags gang ovanfor packeteringsdelen av fabriken och titta pa hur flaskorna for forbi pa langa band. Paminde mig om de dar barnprogrammen dar man fick folja med i hur saker tillverkades, typ pingisbollar som akte pa langa band for att sedan testrullas av en liten tant. Pa Qingdaofabriken satt nagra och bara kollade pa olflaskorna som akte forbi en skarm dar de blev genomlysta, spanandes efter flaskor som det var fel pa. Kul jobb.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Tanker pa tusen saker, och ingenting. Lyssnar pa Zeppelin och borde ga tillbaka hem nu. Vi far se vad det blir ikvall, om det blir partyparty med de andra laowaierna, eller bara te och tv pa mitt rum.
Sedan borjade en hopplos strid mot de kinesiska bankomater, en strid som jag skulle bli tvungen att fortsatta pa fredagen. Tydligen tillater inte dessa javla maskiner att man tar ut sarskilt mycket pengar at gangen med ett utlandskt kort. Men jag lyckades, efter besok pa tva olika bankomater, ta ut nog med pengar for de tre hyror som jag var tvungen att betala i forskott. Pa fredagen lyckades jag bara skrapa ihop pengar for en termin (7000 yuan), men det gick bra att betala for en termin i taget, sa det har jag alltsa gjort. Just nu kanns det hur som helst lite langt med ett ar, sa vi far se hur lange jag blir kvar.
Pa torsdagen sag jag bara en massa koreaner, hejade lite vagt pa dem. Sen traffade jag aven en amerikans student, men han forsvann innan jag riktigt hann prata ordentligt med honom. Kande mig valdigt ensam och lost. Traskade omkring lite i stan, gick ner till havet och tittade lite. Det ar fint har.
Pa fredagen lattade min djupa ensamhet en aning, nar jag sprang pa en tysk kille vid namn Martin. Jag bytte nummer med honom, och han lovade att hora av sig pa kvallen. Under dagen akte jag in till stan och kopte ett lexikon och lite andra prylar. Pa kvallen blev det stora lara kanna alla de andra utlanningarna-kvallen. Jag, ett gang tyskar, fyra polacker, amerikanen och en gapig engelsman vid namn Shane satt forst utanfor var dorm och drack ol. Sedan gav vi oss, pa Shanes initiativ, ivag in till stan till klubben Le Bang dar vi dansade och umgicks. Valdigt trevligt, folk ar schyssta. Alla utom Shane har pluggat kinesiska forut, men de flesta suckar och sager att de egentligen inte lart sig nagot av att studera pa hemmaplan. Det verkar bara vara jag som ar nojd med mina tidigare studier. Creds till XJ! Tysken Soren har jattebra uttal, medan de tre polska tjejerna som pluggat i tre ar inte verkar kunna sarskilt mycket alls (och som har lart sig traditionella tecken pa universitetet i Polen, arma manniskor).
Idag akte jag, de tre polskorna (som for ovrigt heter Dorota, Julia och Ella) samt tyskarna Soren, Laura och Vicky till Qingdaos olmuseum. Det ar ju stadens storsta stolthet, olmarket, sa museet var ganska pakostat men egentligen inte sarskilt intressant. Man fick ga igenom en slags gang ovanfor packeteringsdelen av fabriken och titta pa hur flaskorna for forbi pa langa band. Paminde mig om de dar barnprogrammen dar man fick folja med i hur saker tillverkades, typ pingisbollar som akte pa langa band for att sedan testrullas av en liten tant. Pa Qingdaofabriken satt nagra och bara kollade pa olflaskorna som akte forbi en skarm dar de blev genomlysta, spanandes efter flaskor som det var fel pa. Kul jobb.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Tanker pa tusen saker, och ingenting. Lyssnar pa Zeppelin och borde ga tillbaka hem nu. Vi far se vad det blir ikvall, om det blir partyparty med de andra laowaierna, eller bara te och tv pa mitt rum.
Kommentarer
Trackback
