Qingdao huanying nin
Qingdao valkomnar dig star det pa stora, stora skyltar overallt. Jag inser plotsligt att det ar en mycket, mycket stor stad. Tydligen bor det nastan lika mycket folk har som i hela Sverige, om man raknar ganska langt ut i fororterna. Folk tror mig knappt nar jag sager att jag kommer fran ett stalle dar det bor 2000 personer.
Tog taxi till Beijings sodra station i formiddags. Skippade att kopa mat, jag tankte att det sakert ar lika som pa de andra stationerna dar det finns en massa kiosker och vagnar dar man kranger dricka, snabbnudlar, frukt, kakor och annat. Tji fick jag. Sodra station ar glansig och ny, troligen vill man inte ha nagra lortiga arbetare dar, det fanns knappt nagon mat alls att kopa. Jag fick tag pa en liten tonfisksandwich, vilken jag levde pa i stort hela vagen till Qingdao. Yay.
Taget var ett nytt och fint snabbtag, som bitvis gick sa snabbt som 241 km/h. Vi susade fram genom ett mestadels helt platt landskap; passerade oandliga akrar, valdiga kolkraftverk och galet stora stader. Det ar det som ar sa fascinerande med det har landet. Om du aker fran en storre stad till en annan i Sverige passerar du ju ocksa en massa stader och orter, men det ar ganska menlosa stallen i stil med Lindesberg, Alingsas och Katrineholm. Har passerar man ocksa anonyma stader, typ Dezhuo och Gaomi, men skillnaden ar att de ar sa sjukt stora. Hoghus pa hoghus pa hoghus i all oandlighet. Och inte bara typ 6-vaningshus, utan typ 20-vaningshus. Det gar inte att greppa hur mycket folk det bor i det har landet.
Pa taget satt jag bredvid en jattetrevlig tjej vid namn Xiaoyan. Hon kom fran en lortig stad i Shanxi-provinsen, pluggar till sjukskoterska pa Qingdaos universitet (inte samma som det jag ska plugga pa, det heter Ocean University of China). Vi pratade massor, hon kikade nyfiket i Johan Bjorksten-boken och jag larde henne saga "Kina". Hon skulle sova pa ett hotell over natten, och foreslog att jag skulle hanga med dit. Bra ide, tyckte jag. Pa stationen i Qingdao mottes vi av hennes pojkvan, och efter att vi lamnat vara tunga vaskor pa hotellet drog de med mig till en koreansk restaurang dar vi at god mat och drack Qingdao-ol (bi Yanjing haohe duo le!). Kineser har en fantastisk formaga att vara omhandertagande och vanliga, det var liksom ingen tvekan om att de skulle hjalpa mig pa varje tankbart vis, det var bara sjalvklart. De foljde med mig hit till internetcafeet ocksa, fast det ligger jattenara, och jag fick order om att ga direkt hem sen for att inte raka ut for nagot farligt. Imorgon bitti foljer de med mig till skolan och ser till att jag kommer pa plats. Vilka sota manniskor! Om det ar sa har latt att skaffa schyssta kinespolare sa ska nog det har aret ga som en dans.
Det kanns fortfarande lite laskigt och konstigt att vara har sjalv. Samtidigt har jag hur bra forutsattningar som helst for att ha det bra har. Jag ska sluta oroa mig, och inte alta saker. En sarskild saknad gnager hart i mig, men jag kan inte lata den forstora min host. Nu ar jag ju i Qingdao, hur schysst ar inte det, egentligen?
Och luften ar ren och luktar hav.
Tog taxi till Beijings sodra station i formiddags. Skippade att kopa mat, jag tankte att det sakert ar lika som pa de andra stationerna dar det finns en massa kiosker och vagnar dar man kranger dricka, snabbnudlar, frukt, kakor och annat. Tji fick jag. Sodra station ar glansig och ny, troligen vill man inte ha nagra lortiga arbetare dar, det fanns knappt nagon mat alls att kopa. Jag fick tag pa en liten tonfisksandwich, vilken jag levde pa i stort hela vagen till Qingdao. Yay.
Taget var ett nytt och fint snabbtag, som bitvis gick sa snabbt som 241 km/h. Vi susade fram genom ett mestadels helt platt landskap; passerade oandliga akrar, valdiga kolkraftverk och galet stora stader. Det ar det som ar sa fascinerande med det har landet. Om du aker fran en storre stad till en annan i Sverige passerar du ju ocksa en massa stader och orter, men det ar ganska menlosa stallen i stil med Lindesberg, Alingsas och Katrineholm. Har passerar man ocksa anonyma stader, typ Dezhuo och Gaomi, men skillnaden ar att de ar sa sjukt stora. Hoghus pa hoghus pa hoghus i all oandlighet. Och inte bara typ 6-vaningshus, utan typ 20-vaningshus. Det gar inte att greppa hur mycket folk det bor i det har landet.
Pa taget satt jag bredvid en jattetrevlig tjej vid namn Xiaoyan. Hon kom fran en lortig stad i Shanxi-provinsen, pluggar till sjukskoterska pa Qingdaos universitet (inte samma som det jag ska plugga pa, det heter Ocean University of China). Vi pratade massor, hon kikade nyfiket i Johan Bjorksten-boken och jag larde henne saga "Kina". Hon skulle sova pa ett hotell over natten, och foreslog att jag skulle hanga med dit. Bra ide, tyckte jag. Pa stationen i Qingdao mottes vi av hennes pojkvan, och efter att vi lamnat vara tunga vaskor pa hotellet drog de med mig till en koreansk restaurang dar vi at god mat och drack Qingdao-ol (bi Yanjing haohe duo le!). Kineser har en fantastisk formaga att vara omhandertagande och vanliga, det var liksom ingen tvekan om att de skulle hjalpa mig pa varje tankbart vis, det var bara sjalvklart. De foljde med mig hit till internetcafeet ocksa, fast det ligger jattenara, och jag fick order om att ga direkt hem sen for att inte raka ut for nagot farligt. Imorgon bitti foljer de med mig till skolan och ser till att jag kommer pa plats. Vilka sota manniskor! Om det ar sa har latt att skaffa schyssta kinespolare sa ska nog det har aret ga som en dans.
Det kanns fortfarande lite laskigt och konstigt att vara har sjalv. Samtidigt har jag hur bra forutsattningar som helst for att ha det bra har. Jag ska sluta oroa mig, och inte alta saker. En sarskild saknad gnager hart i mig, men jag kan inte lata den forstora min host. Nu ar jag ju i Qingdao, hur schysst ar inte det, egentligen?
Och luften ar ren och luktar hav.
Kommentarer
Postat av: Ashi
Det känns betryggande att någon tog sig "an dig", inte för att du skulle klara dig själv men iallafall och framförallt att du INTE lär gå under av all smog i Q.
Havet liksom!
Postat av: Ashi
eeh jag menar såklart inte för att du inte skulle ha klarat dig själv!
Trackback
