Igar komjolk, idag sojamjolk
Vaknade imorse med en jobbig, diffus sjukkansla i kroppen. Inte ont nanstans, inget konkret att klaga pa, men anda sa tydligt inte som det ska. Utanfor fonstret duggregn och blast. Och sa upptacker jag att jag inte har nagra smapengar. Bara en femtiolapp och nagra hundralappar. Dar rok mina frukostplaner. Jag brukar ga till gatan ovanfor campus, kopa en mugg nygjord sojamjolk och nagot slags brod med fyllning. Sojamjolk 1 yuan, brod 5 mao (alltsa en halv yuan). Och det gar verkligen inte att komma dragandes med en femtiolapp till ett sant stalle. Antingen skulle man fa en utskallning, eller 49 yuan i enyuan-sedlar. Eller bara den dar trotta blicken man far nar man sagt att "nej, jag har inget mindre", den som sager "jaja, ni vasterlanning befattar er val inte med smapengar". Och da kanner man sig som en otack expat.
Jag avskyr ordet expat. Det ar en forkortning av expatriate, och syftar pa en person som lever och verkar nagon annanstans an i sitt hemland, oftast en vasterlanning. Egentligen har jag ingen koll pa hur ordet anvands i andra lander, men intrycket jag har fatt av att t ex lasa That's Beijing ar att de som sjalva kallar sig expats i Kina ar vasterlanningar som har tjusiga jobb har, och som lever i nagon slags skyddad latsasvarld som inte alls ar Kina. Framfor allt finns det nagon slags underton av sjalvgodhet, ett vi-ar-lite-battre-och-mer-civiliserade-an-kineserna, ett saja-lilla-fattiga-asiat-har-kan-du-fa-tjugo-extra-yuan-for-att-jag-ar-sa-javla-godhjartad. Och visst, man behover inte alska allt kinesiskt, men jag blir grymt irriterad pa dessa vasterlanningar som lever i sin expatvarld och tror att det ar Kina. Forvisso lever inte jag heller i det riktiga Kina. Jag lever i en skyddad universitetsvarld, i ett mycket finare rum an en kinesisk student, och de jag traffar ar medel- och overklassmanniskor valdigt langt ifran landsbygdselandet som trots allt ocksa finns har. Men man kan ju atminstone lata bli att blunda.
Angande rubriken sa ar den tagen fran sojamjolken som jag till sist kopte pa skolans snabbkop (dar de inte suckar fullt sa djupt om man racker fram en 50-lapp for att betala nagot for 3:50). Gud vad det ar gott med sojamjolk. Och efter de senaste veckornas mjolkskandal sa vill jag inte riktigt dricka nagon mjolk har mer. 53 000 personer har tydligen blivit sjuka av nagot otackt tillsatsamne som finns i den otacka mjolken gjord pa otackt mjolkpulver. Dessutom star det Nestle pa nastan alla mjolkprodukter, och jag har gatt for lange pa kommunistfolkhogskolan for att tycka att det kanns okej att kopa nagot som det star Nestle pa. Herregud vad jag ar pretentios idag. Jag ska skarpa mig tills nasta inlagg.
Nu ska jag gomma mig under tacket och plugga tecken och dricka te och forsoka bli frisk.
Och sa ska jag lyssna pa Galenskap med Kapten Rod, for det ar veckans lat. Lyssna pa den ni ocksa.
Jag avskyr ordet expat. Det ar en forkortning av expatriate, och syftar pa en person som lever och verkar nagon annanstans an i sitt hemland, oftast en vasterlanning. Egentligen har jag ingen koll pa hur ordet anvands i andra lander, men intrycket jag har fatt av att t ex lasa That's Beijing ar att de som sjalva kallar sig expats i Kina ar vasterlanningar som har tjusiga jobb har, och som lever i nagon slags skyddad latsasvarld som inte alls ar Kina. Framfor allt finns det nagon slags underton av sjalvgodhet, ett vi-ar-lite-battre-och-mer-civiliserade-an-kineserna, ett saja-lilla-fattiga-asiat-har-kan-du-fa-tjugo-extra-yuan-for-att-jag-ar-sa-javla-godhjartad. Och visst, man behover inte alska allt kinesiskt, men jag blir grymt irriterad pa dessa vasterlanningar som lever i sin expatvarld och tror att det ar Kina. Forvisso lever inte jag heller i det riktiga Kina. Jag lever i en skyddad universitetsvarld, i ett mycket finare rum an en kinesisk student, och de jag traffar ar medel- och overklassmanniskor valdigt langt ifran landsbygdselandet som trots allt ocksa finns har. Men man kan ju atminstone lata bli att blunda.
Angande rubriken sa ar den tagen fran sojamjolken som jag till sist kopte pa skolans snabbkop (dar de inte suckar fullt sa djupt om man racker fram en 50-lapp for att betala nagot for 3:50). Gud vad det ar gott med sojamjolk. Och efter de senaste veckornas mjolkskandal sa vill jag inte riktigt dricka nagon mjolk har mer. 53 000 personer har tydligen blivit sjuka av nagot otackt tillsatsamne som finns i den otacka mjolken gjord pa otackt mjolkpulver. Dessutom star det Nestle pa nastan alla mjolkprodukter, och jag har gatt for lange pa kommunistfolkhogskolan for att tycka att det kanns okej att kopa nagot som det star Nestle pa. Herregud vad jag ar pretentios idag. Jag ska skarpa mig tills nasta inlagg.
Nu ska jag gomma mig under tacket och plugga tecken och dricka te och forsoka bli frisk.
Och sa ska jag lyssna pa Galenskap med Kapten Rod, for det ar veckans lat. Lyssna pa den ni ocksa.
Kommentarer
Postat av: mamma
Om fler vore lite folkhögskolepretentiösa lite oftare skulle vi ha en bättre värld, ¨sô hä sô!
Trackback
