Hoftutrymme, anyone?
Pa vag tillbaka fran stan igar borjade en tjej prata med mig pa bussen. Hon pratade riktigt bra engelska, presenterade sig som Cynthia. Vi pratade en stund, och jag namnde att jag tankte dra och handla klader idag. Hon erbjod sig att gora mig sallskap och visa var det fanns bra kladaffarer. Kinesisk hjalpsamhet ar ibland enerverande, men ibland bara fortjusande. Klart att jag ville ha sallskap!
Sa, idag tog vi bussen till en gata (eller kanske ett helt omrade) som heter Haidong. Cynthia beskrev det som Qingdaos svar pa Wangfujing. Det var inte alls lika glassigt och stort som Wangfujing, men det fanns grejer, javlar anamma. Jag upphor aldrig att forvanas over vilka enorma dimensioner det ar pa allting i det har landet. Det finns liksom inte en eller tva jattegallerior i en stad, det finns sjuttio eller attio. Cynthia verkade hitta valdigt bra i butiksmyllret, och efter lite letande hade jag kopt ett linne och en t-shirt for sammanlagt 50 yuan. Men det jag framfor allt behovde var ett par shorts. Det ar runt 30 grader varmt har, och jag har bara en antal par byxor och en kjol med mig. Denna kjol borjar bli ganska skabbig nu, luftfuktigheten gor att kladerna snabbt svettas ner... Men sa var det det har med att forsoka hitta byxor i Kina. Kinesiska kvinnor har i stort sett inga rumpor, och de ar bara marginellt bredare over hofterna an over midjan. Tyvarr kan man inte saga samma sak om mig. Vi letade och letade, Cynthia fragade och fragade, men pa det flesta stallen konstaterade de bara att nej, vi har inga sa stora shorts. Jag provade nagot enstaka par, kunde natt och jamnt knappa dem. Kande mig lite som nan slags elefant. Till slut hittade vi ett schysst par pa en jeansaffar, i den nast storsta storleken de hade (30, tror jag). Kul kul. Jag ar glad att jag tog med mig fyra par byxor, sa jag slipper kopa sana har.
Efter vart kladshoppande bjod Cynthia mig pa kundun (wonton tror jag att man sager pa "svenska", hur som helst ett slags dumplings) fyllda med rakor. Jattegott! Utover det at vi ocksa sma grillspett, nagra med flaskkott och nagra med kycklinghjarta. Fast jag tordes bara ata lite kycklinghjarta, det var hur som helst inte sarskilt gott. Cynthia verkade lite forvanad over att svenskar inte nodvandigtvis tycker att det kanns okej att ata hjarta. Vi hade det allmant trevligt, tyvarr blev det overvagande samtal pa engelska. Hon har pluggat Business English pa universitetet, och pratar battre engelska an de allra flesta kineser jag stott pa. Efter maten och lite mer rotande i kladaffarer tyckte jag att det var lage for att fika. Dock tror jag inte riktigt att Cynthia forstod min poang. Det har med att fika kanske ar nagot ganska svenskt, eller atminstone europeiskt. Det var ju inte framst det att jag ville dricka kaffe (aven om jag ville det ocksa), utan att jag ville sitta ner och prata och dricka kaffe. Fika, helt enkelt. Tyvvar var det alldeles overfullt pa Starbucks, sa vi drack nan slags appeljuicedrink pa ett varuhus istallet. Funkade det ocksa.
Cynthia ar tydligen partimedlem, fick jag reda pa. Jag maste lite lagom diskret forsoka ta reda pa vad hon tycker om partiet och hur Kina styrs, om hon vet vad det ar fragan om egentligen (manga partimedlemmar vet nog arligt talat inte det, de ar bara med for att det ger fordelar nastan overallt). Ska definitivt se till att traffa henne mer fram over, och forsoka ta mig i kragen och be henne prata mer kinesiska med mig.
Aven igar kvall blev till att dra ut pa stan, denna gang tillsammans med ett gang tyskar som ska plugga marinbiologi pa universitetet. Riktigt schyssta manniskor, vi satt forst och drack ol pa en pub, och sen gick vi till Le Bang dar vi var och shejkade i fredags. Men jag var for trott och nykter for att uppskatta det, sa jag akte hem och la mig ratt tidigt. 9 spann kostar taxin mellan centrum och univerisitetet.
Imorgon ar det oppningsceremoni, snart borjar skolan pa riktigt. Jag forsoker halla mig sysselsatt. Jag ar lite forvirrad.
Forresten har jag nu laddat upp nagra bilder pa bilddagboken. Annu inte mycket fran Qingdao, men det kommer.
Sa, idag tog vi bussen till en gata (eller kanske ett helt omrade) som heter Haidong. Cynthia beskrev det som Qingdaos svar pa Wangfujing. Det var inte alls lika glassigt och stort som Wangfujing, men det fanns grejer, javlar anamma. Jag upphor aldrig att forvanas over vilka enorma dimensioner det ar pa allting i det har landet. Det finns liksom inte en eller tva jattegallerior i en stad, det finns sjuttio eller attio. Cynthia verkade hitta valdigt bra i butiksmyllret, och efter lite letande hade jag kopt ett linne och en t-shirt for sammanlagt 50 yuan. Men det jag framfor allt behovde var ett par shorts. Det ar runt 30 grader varmt har, och jag har bara en antal par byxor och en kjol med mig. Denna kjol borjar bli ganska skabbig nu, luftfuktigheten gor att kladerna snabbt svettas ner... Men sa var det det har med att forsoka hitta byxor i Kina. Kinesiska kvinnor har i stort sett inga rumpor, och de ar bara marginellt bredare over hofterna an over midjan. Tyvarr kan man inte saga samma sak om mig. Vi letade och letade, Cynthia fragade och fragade, men pa det flesta stallen konstaterade de bara att nej, vi har inga sa stora shorts. Jag provade nagot enstaka par, kunde natt och jamnt knappa dem. Kande mig lite som nan slags elefant. Till slut hittade vi ett schysst par pa en jeansaffar, i den nast storsta storleken de hade (30, tror jag). Kul kul. Jag ar glad att jag tog med mig fyra par byxor, sa jag slipper kopa sana har.
Efter vart kladshoppande bjod Cynthia mig pa kundun (wonton tror jag att man sager pa "svenska", hur som helst ett slags dumplings) fyllda med rakor. Jattegott! Utover det at vi ocksa sma grillspett, nagra med flaskkott och nagra med kycklinghjarta. Fast jag tordes bara ata lite kycklinghjarta, det var hur som helst inte sarskilt gott. Cynthia verkade lite forvanad over att svenskar inte nodvandigtvis tycker att det kanns okej att ata hjarta. Vi hade det allmant trevligt, tyvarr blev det overvagande samtal pa engelska. Hon har pluggat Business English pa universitetet, och pratar battre engelska an de allra flesta kineser jag stott pa. Efter maten och lite mer rotande i kladaffarer tyckte jag att det var lage for att fika. Dock tror jag inte riktigt att Cynthia forstod min poang. Det har med att fika kanske ar nagot ganska svenskt, eller atminstone europeiskt. Det var ju inte framst det att jag ville dricka kaffe (aven om jag ville det ocksa), utan att jag ville sitta ner och prata och dricka kaffe. Fika, helt enkelt. Tyvvar var det alldeles overfullt pa Starbucks, sa vi drack nan slags appeljuicedrink pa ett varuhus istallet. Funkade det ocksa.
Cynthia ar tydligen partimedlem, fick jag reda pa. Jag maste lite lagom diskret forsoka ta reda pa vad hon tycker om partiet och hur Kina styrs, om hon vet vad det ar fragan om egentligen (manga partimedlemmar vet nog arligt talat inte det, de ar bara med for att det ger fordelar nastan overallt). Ska definitivt se till att traffa henne mer fram over, och forsoka ta mig i kragen och be henne prata mer kinesiska med mig.
Aven igar kvall blev till att dra ut pa stan, denna gang tillsammans med ett gang tyskar som ska plugga marinbiologi pa universitetet. Riktigt schyssta manniskor, vi satt forst och drack ol pa en pub, och sen gick vi till Le Bang dar vi var och shejkade i fredags. Men jag var for trott och nykter for att uppskatta det, sa jag akte hem och la mig ratt tidigt. 9 spann kostar taxin mellan centrum och univerisitetet.
Imorgon ar det oppningsceremoni, snart borjar skolan pa riktigt. Jag forsoker halla mig sysselsatt. Jag ar lite forvirrad.
Forresten har jag nu laddat upp nagra bilder pa bilddagboken. Annu inte mycket fran Qingdao, men det kommer.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Jag känner mig ganska ofta som en elefant även i sverige. Typ hms tjejbyxor är JÄTTEsmå.
Trackback
