Bouncyfloor!
Igar badade jag faktiskt. Pa riktigt. Gud vad det var underbart, vattnet var varmare an nagot jag nagonsin badat i hemma i Sverige (vilket i och for sig inte sager sa mycket). Stor stor sandstrand, stora stora vagor. Och inte minst stora, stora ogon hos alla kineser som sag oss utlanningar ga ner mot vattnet. Det var dock inte nodvandigtvis en bra grej. Jag har aldrig blivit sa utstirrad i hela mitt liv. Stranden var full av klungor av kinesiska karlar som stod och hangde sa dar som kinesiska karlar gor. Och sa ska man ga forbi, i enbart bikini, med hudfarg som en snogubbe. Man skulle kunna kanna sig som en Bond-brud. Fast jag kande mig mer som ett djur pa zoo.
Kvallen tillbringades forst pa Club New York, jag och Soren hade hoppats pa lite schysst livemusik. Vad vi fann var forvisso ett mysigt stalle, men aven dyr ol och dyra drinkar, samt ett husband som spelade hissmusik. Kul. Sedan tillbringade jag en timme sittandes pa en stenmur i stan, pratandes i telefon. Det gjorde mig genuint glad. En mycket marklig detalj var dock den kinesiska killen som stod ungefar tva meter ifran och skranade i sin mobiltelefon. Nar jag gick ivag for att undkomma oljudet foljde han efter, sa att han hela tiden var i narheten av mig. Sen slutade han prata en stund, och bara stod och kollade pa mig, medan jag forsokte att se upptagen ut. Eller, jag var ju upptagen, jag pratade ju i telefon. Nar jag pratar klart traskade jag till Feeling, dar mina laowai-vanner befann sig. Utanfor borjade tva kinesiska killar prata med mig. De sa nagot i stil "vad snygg du ar, ar du fran Ryssland?" Det tog ett tag att bli av med dem. Inne pa Feeling finns ett mycket markligt dansgolv, en stor svart platta som det antagligen finns nagot slags fjadrar eller luftkuddar under, sa att golvet studsar lite nar man dansar. Bouncy bouncy! Det var roligt, men givetvis packat med folk. Jag var for trott for att vara kvar nagon langre stund, atervande till min trygga studentkorridor strax efter tolv.
Idag har jag traffat Liu Ying, ytterligare en couchsurfing-kontakt (som dock icke ska forvaxlas med couchsurfingkompisen Liu Bing). Vi at pa en mexikansk restaurang, och sen hangde vi lite i hennes lagenhet. Hon ar ganska sot, och lite smagalen. Hon beklagade sig over sin kanadensiska pojkvan, som enligt henne var for tjock och lat, men rolig. Liu Ying jobbar pa ett trakigt kontor, och agnar sin lediga tid at att dansa. Jag fragade vad for slags dans det rorde sig om och fick svaret "pole dancing". Minsann. Nagra av de amande brudarna pa Feeling ar tydligen hennes larare, men sjalv vill hon inte jobba som dansos, hon vill bara dansa for sig sjalv. Le Bang ar tydligen hennes favoritstalle, sa jag lar sakert dra dit med henne nan helg.
Fran bussfonstret pa vag tillbaka sag jag an en gang den markliga synen som man da och da ser utanfor kinesiska restauranger och hotell. Personalen star uppstallda pa led, och framfor dem star nagon som antaligen ar deras chef. Man vet inte vad som sags, men personalstyrkan ser ganska allvarlig, ibland lite brydd ut, sa troligen ror det sig om nagon slags utskallning / rattning i ledet nu tar vi och skarper till oss-harang. Det ar sa Kina, att man pa nagot vis maste uppratthalla hierarkierna, de overordnade maste ha ratten att stalla upp de underordnade pa led och domdera. Sa valdigt, valdigt Kina.
Ikvall ska jag pa olfestival. Det ska bli mycket, mycket intressant, med tanke pa hur daligt asiater tal alkohol. Aterkommer med rapport senare. Tills dess, gan bei!
Kvallen tillbringades forst pa Club New York, jag och Soren hade hoppats pa lite schysst livemusik. Vad vi fann var forvisso ett mysigt stalle, men aven dyr ol och dyra drinkar, samt ett husband som spelade hissmusik. Kul. Sedan tillbringade jag en timme sittandes pa en stenmur i stan, pratandes i telefon. Det gjorde mig genuint glad. En mycket marklig detalj var dock den kinesiska killen som stod ungefar tva meter ifran och skranade i sin mobiltelefon. Nar jag gick ivag for att undkomma oljudet foljde han efter, sa att han hela tiden var i narheten av mig. Sen slutade han prata en stund, och bara stod och kollade pa mig, medan jag forsokte att se upptagen ut. Eller, jag var ju upptagen, jag pratade ju i telefon. Nar jag pratar klart traskade jag till Feeling, dar mina laowai-vanner befann sig. Utanfor borjade tva kinesiska killar prata med mig. De sa nagot i stil "vad snygg du ar, ar du fran Ryssland?" Det tog ett tag att bli av med dem. Inne pa Feeling finns ett mycket markligt dansgolv, en stor svart platta som det antagligen finns nagot slags fjadrar eller luftkuddar under, sa att golvet studsar lite nar man dansar. Bouncy bouncy! Det var roligt, men givetvis packat med folk. Jag var for trott for att vara kvar nagon langre stund, atervande till min trygga studentkorridor strax efter tolv.
Idag har jag traffat Liu Ying, ytterligare en couchsurfing-kontakt (som dock icke ska forvaxlas med couchsurfingkompisen Liu Bing). Vi at pa en mexikansk restaurang, och sen hangde vi lite i hennes lagenhet. Hon ar ganska sot, och lite smagalen. Hon beklagade sig over sin kanadensiska pojkvan, som enligt henne var for tjock och lat, men rolig. Liu Ying jobbar pa ett trakigt kontor, och agnar sin lediga tid at att dansa. Jag fragade vad for slags dans det rorde sig om och fick svaret "pole dancing". Minsann. Nagra av de amande brudarna pa Feeling ar tydligen hennes larare, men sjalv vill hon inte jobba som dansos, hon vill bara dansa for sig sjalv. Le Bang ar tydligen hennes favoritstalle, sa jag lar sakert dra dit med henne nan helg.
Fran bussfonstret pa vag tillbaka sag jag an en gang den markliga synen som man da och da ser utanfor kinesiska restauranger och hotell. Personalen star uppstallda pa led, och framfor dem star nagon som antaligen ar deras chef. Man vet inte vad som sags, men personalstyrkan ser ganska allvarlig, ibland lite brydd ut, sa troligen ror det sig om nagon slags utskallning / rattning i ledet nu tar vi och skarper till oss-harang. Det ar sa Kina, att man pa nagot vis maste uppratthalla hierarkierna, de overordnade maste ha ratten att stalla upp de underordnade pa led och domdera. Sa valdigt, valdigt Kina.
Ikvall ska jag pa olfestival. Det ska bli mycket, mycket intressant, med tanke pa hur daligt asiater tal alkohol. Aterkommer med rapport senare. Tills dess, gan bei!
Kommentarer
Trackback
