Afei yinggai he hei kafei

Gommer mig inomhus for att undkomma den varsta eftermiddagshettan som branner mitt arma nordiska skinn.

Koreanerna satt och pratade valdigt obekymrat under precis hela oppningsceremonin idag. Patrick (amerikanen) sa att de tydligen haller pa sa hela tiden, och garna pratar i mobilen pa lektionerna. Kul kul. Jag trodde att koreaner var valuppfostrade, strikta manniskor. Jag kanske hade fel.

Drack mina forsta rediga kopp kaffe pa en vecka idag, gjord i den lilla kaffepressen min genialiska moder gav mig i fodelsedagspresent. Det blev lite svagt, men gott. Te i all ara, men det ar alls icke dumt med en kopp kaffe. Snarare ar det rena njutningen. Satt utanfor vart dorm (vad heter det pa svenska?) pa formiddagen och drack kaffe och laste. Underbart. (Rubriken till det har inlagget betyder for ovrigt typ "ligisten bor dricka svart kaffe".)

Vi har en takterrass! Pa sjatte vaningen gar man ut genom en liten dorr for att komma till en betongterrass dar man kan hanga tvatt. Och vilket stalle att sitta och hanga pa pa kvallarna, eller ligga och kolla pa stjarnor pa natterna. Och sa lite utsikt over havet i soder och bergen i norr. Qingdao ar bast.

Xinjiangnudlar till lunch idag, javla gott skulle Dorota ha sagt. Ikvall ska jag ata nan slags middag med Han Shuai, som jag traffade utanfor internetcafeet for nagra dagar sen. Har insett att det ultimata sattet att lara kanna folk ar att sla sig ner och ata vid nagot av de pyttesma borden pa trottoarerna dar de saljer grillspett och grillat brod. Dar finns det alltid folk, och folk som vill prata. Perfekt.

Nu ser jag bara fram emot allting. Jag trivs nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0