sharlan

Och så går de och röstar igenom FRA-lagen. Förbannade dumjävlar. Pappa brukar säga om amerikanska politiker att de har tarmarna i huvudet, och det känns som att det kanske vore rätt sak att säga om de svenska borgerliga politikerna också. Den här typen av övervakning förekommer i övrigt i sympatiska länder som Kina och Iran. Fräscht, alliansen, jävligt fräscht. Johan Ehrenberg på ETC skriver att det nog är dags för lite civil olydnad, och tycker att alla ska avsluta sina mail och utrikestelefonsamtal med "vi ses den elfte september", eller något kryptiskt av typen "Al Hussein kommer med vattenpistolen på fredag". Bara på ren trots, så att FRA får jobba häcken av sig. Haha!

Nog bråkat.
Jag har haft världens lugnaste dag. Resten av familjen for till Norge för att hälsa på släktingar i förmiddags, så jag har chillat i min ensamhet hela dagen. Kollat på film (Marie Antoinette, som inte var så dålig som Stefan Grönvalls hävdade, men inte direkt bra heller), ägnat lång tid att laga mat, legat i badkaret och läst Wolf Totem, lyssnat på Svenska Akademien för att kunna låtsas att det inte regnar ute. Så här borde man ha det oftare.

Igår vaknade jag till klockan halv fem på morgonen, och gick upp en liten stund. Kollade ut genom fönstret. Det var nästintill löjligt vackert ute. Soluppgång, dagg i gräset, dimma över älven. Det är ju nästan så att man blir religiös.

Lyssna på: Jefferson Airplane. Rent generellt, bara gör det. Hippiebandens hippieband; alldeles oemotståndliga. De är så mycket Woodstock-känsla, så mycket ren lycka. Tyvärr störs min romantiserade bild av hippievärlden mest hela tiden. Som i en text om Jefferson Airplane, där det konstaterades att idén om "bandet som en familj" ju var fin, men att den blev ganska svår att upprätthålla när sångerskan låg med i stort sett samtliga övriga bandmedlemmar. Det är tråkigt att den verkliga världen oftast är mer komplicerad än hippievärlden
Hur som helst önskar jag rätt ofta att jag sjöng som Grace Slick.

Imorgon midsommarafton. Jag jobbar kväll. Partyparty.