Now Suzanne takes your hand
Jag vill vara Suzanne Vega. Ni har garanterat hört Luka ("my name is Luka, I live on the second floor", ni vet) ungefär hundra miljoner gånger på Mix Megapol, oavsett om ni lyssnat på Mix Megapol eller inte. Jag tror att det är hennes enda hit. Den är med på LP:n Solitude standing som jag snodde av min mamma och fullkomligt lyssnade sönder på högstadiet. Det finns inte en dålig låt på den, banne mig. Efter hennes briljanta spelning på P&L i fredags har jag laddat ner hennes samlade verk; hon är verkligen fantastisk. Jag vill ha hennes röst. Sval men levande, ren och vacker utan att vara tråkig. Jag vill spela gitarr som henne. Jag vill skriva texter som henne. Hon undviker skickligt klyschor, vilket få snällpopare med akustisk gitarr brukar lyckas med. Jag vill vara Suzanne Vega.
För att bli lite mer som Suzanne Vega borde jag skriva igen. Skriva på riktigt. Sitter och inspekterar mina blogginlägg. Det är en massa text. Varför kunde jag inte ha skrivit något på riktigt istället? Något inspirerat och konstnärligt? Det här är bara ingenting, även om det är ganska hälsosamt på sitt vis. Men jag borde skriva på riktigt. Jag borde skriva dikter, som förut. Skrev ganska mycket i våras, men nu har det stannat. Igen. Varför ska det vara så svårt att göra något som man tycker så mycket om? Jag borde nog tagga ner lite, tror jag. Bara skriva, inte tänka.
Se på: Käre gamle Thåström i en video som bör vara från 1989, en video som är så ful som bara något från slutet av 80-talet kan vara. Jag gissar att man tyckte att det var jävligt häftiga effekter i den på den tiden. Hur som helst är det en förbannat bra låt, fortfarande. Återupptäckte också precis att Om Black Jim är en makalös låt.
Jag vet inte riktigt om jag ska orka åka till Bingsjö redan imorgon. Egentligen är jag bara sliten och trött, jag skulle gärna vara hemma och inte göra någonting alls imorgon. Fast lite roligt vore det ju att dra dit och dansa lite extra, och dricka lite vin och träffa lite folk. Vi får se om jag pallar. Annars drar jag dit på onsdag, jag har dansdejt inbokad med Ullis, min polskeabstinens är i vanlig ordning svårartad. På torsdag blir det Cohen. \o/
För att bli lite mer som Suzanne Vega borde jag skriva igen. Skriva på riktigt. Sitter och inspekterar mina blogginlägg. Det är en massa text. Varför kunde jag inte ha skrivit något på riktigt istället? Något inspirerat och konstnärligt? Det här är bara ingenting, även om det är ganska hälsosamt på sitt vis. Men jag borde skriva på riktigt. Jag borde skriva dikter, som förut. Skrev ganska mycket i våras, men nu har det stannat. Igen. Varför ska det vara så svårt att göra något som man tycker så mycket om? Jag borde nog tagga ner lite, tror jag. Bara skriva, inte tänka.
Se på: Käre gamle Thåström i en video som bör vara från 1989, en video som är så ful som bara något från slutet av 80-talet kan vara. Jag gissar att man tyckte att det var jävligt häftiga effekter i den på den tiden. Hur som helst är det en förbannat bra låt, fortfarande. Återupptäckte också precis att Om Black Jim är en makalös låt.
Jag vet inte riktigt om jag ska orka åka till Bingsjö redan imorgon. Egentligen är jag bara sliten och trött, jag skulle gärna vara hemma och inte göra någonting alls imorgon. Fast lite roligt vore det ju att dra dit och dansa lite extra, och dricka lite vin och träffa lite folk. Vi får se om jag pallar. Annars drar jag dit på onsdag, jag har dansdejt inbokad med Ullis, min polskeabstinens är i vanlig ordning svårartad. På torsdag blir det Cohen. \o/
Kommentarer
Trackback
