sharlan

Jag och kamrat Kristiansen konstaterar att vi nog börjar bli gamla. Vi har slutat att på allvar uppskatta att sova riktigt länge. Det känns inte längre helt bra att vakna klockan ett, det känns som att man kastat bort tiden. Som att dagen blir förstörd av att sova bort hela förmiddagen. Som idag. Det blir liksom ingenting av nånting. Ack, jag låter som en tant. Jag kanske är en tant. Troligen är jag nog det. Egentligen tror jag att det blir schysst att bli tant på riktigt, om världen alls existerar ända tills jag går i pension. När jag blir tant ska jag sticka strumpor, baka bröd, lösa korsord och skämma bort en katt eller två. Jag kanske rent av ska ge mig på att odla blommor. Eller kanske inte. Jag har bestämt för mig att jag och nyss nämnda kamrat Kristiansen lyckades döda en kaktus i Rättvik. Av oklara anledningar hette den Bert-Kevin, och hängde i taket ovanför köksbordet. Den såg egentligen ganska läskig ut med sina långa hängande armar (blad? nej, en kaktus har väl inte blad?). Kanske dog den av chock efter nån dumfest. Det var nog ett och annat som tog stryk under våra fester, när jag tänker efter. Möbler, glas, levrar (heter det så? en lever, flera levrar?), mattor, blomkrukor, toaväggen som Mini-Bananen skrev FEST! på... Jag längtar tillbaka till Golfvägen 7B ganska ofta.

Lyssna på: Gillian Welch - Hell among the yearlings. Det är lätt hänt att man fullkomligt dissar country, men jag börjar tro att man går miste om en del då. Typ all riktig country, som inte alls är smörig och äcklig, utan skönt kärv och vemodig.

Dagens citat är detta, hämtat från Ebba von Sydows blogg: "Usch, är inne i en period när jag är extremt trött på det knapra lunchutbudet runt Sveavägen. En Panini-sallad till och jag skriker! En oidentifierbar kycklingrätt på Sthlm new deli till och jag gråter." Det är oerhört frestande att säga nåt elakt om detta, men det är ju att underskatta er andra. Jag litar på att ni själva förstår att skratta/sucka/svära lite. Men nästa gång ni ska till att gnälla över att era liv är jobbiga kan ni ju tänka på Ebba von Sydow, och hur svårt hon har det i livet.

Så var det där här med att sova, också.