Om Snövitsryskan
Jag är trött. Riktigt jävla trött. Jobbade 12-20.30 i lördag, 7-16 på söndag, 8-13.30 idag. Kunde verkligen inte sova natten mellan lördag och söndag. Igår pratade jag i telefon istället för att sova, först med Per och sen med Marie. Imorgon skulle ha kunnat sova ut ordentligt, men istället blir det Stockholmsutflykt med mamma, Anders och Olle. Ska på Östasiatiska museet och kolla in Kinautställningen. Sen funderar jag, efter förslag från mamma, på att gå guidad tur på stadshuset. De har tydligen kinesiska guidningar två gånger om dagen, tänkte gå dit och se om jag förstår något. Eller åtminstone säga hej till några kineser, och se om språket sitter som det ska.
Imorgon kväll drar jag till Per och dricker vin. Najzz.
Lyssna på: Regina Spektor; världens mest begåvade kvinna, världens vackraste Snövitsryska. Hon är för evigt förknippad med Beijingvåren. Eller, det började på jullovet. Det eländiga, eländiga jullovet då inget var som det skulle förutom vetskapen att jag snart skulle iväg. Lyssnade på Better från senaste skivan,
If I kiss you where it's sore
if I kiss you where it's sore
would you feel better, better, better?
would you feel anything at all
om och om igen och det var världens bästa tröst; det var som att ha den där förstående storasystern jag ibland önskar att jag hade. Hon är skogstokig, systern, men ändå så smart på sitt vis, och hon har redan varit med om allt och vet precis, precis hur allt känns. Regina Spektor liknar ingen annan. Och sen Kinavåren, då Rejazz plötsligt beskrev exakt hur det kändes.
Thought I'd cry for you forever,
but I couldn't
so I didn't,
peoples' children die and they don't even cry forever.
Thought I'd see your face in my mind for all time
but I don't even remember
what your ears looked like.
Hon är så smart, Regina. Och hon sjunger så förbannat bra, och är så förbannat bra på att spela piano. Och hon kan spela piano med vänsterhanden och samtidigt spela trumkomp på pianopallen med högerhanden. Hon fick sjunga för mig ofta i mitt svinkalla rum i Beijing. Jag bad lejonet lyssna också, vi satt där en lat eftermiddag, han med huvudet i mitt knä (eller om det var tvärtom), vi lyssnade på Ghost of corporate future och fnissade åt texten. Fast egentligen ska man inte skratta åt den, man ska ta den till sig, ta den med sig. Det är rätt värdelöst att strö låttexter omkring sig egentligen, men allvarligt talat. Läs ändå. Läs och bli påmind om vikten av att ta livet med en klackspark.
Well maybe you should just drink a lot less coffee
and never ever watch the ten o'clock news,
maybe you should kiss someone nice,
or lick a rock, or both.
Maybe you should cut your own hair,
'cause that can be so funny.
It's doesn't cost any money,
and it always grows back,
hair grows even after you're dead.
And people are just people,
they shouldn't make you nervous,
the world is everlasting,
it's coming and it's going
If you don't toss your plastic,
the streets won't be so plastic
and if you kiss somebody
then both of you'll get practice.
The world is everlasting,
put dirtballs in your pocket,
put dirtballs in your pocket
and take off both your shoes.
Cause people are just people,
people are just people,
people are just people like you.
Imorgon kväll drar jag till Per och dricker vin. Najzz.
Lyssna på: Regina Spektor; världens mest begåvade kvinna, världens vackraste Snövitsryska. Hon är för evigt förknippad med Beijingvåren. Eller, det började på jullovet. Det eländiga, eländiga jullovet då inget var som det skulle förutom vetskapen att jag snart skulle iväg. Lyssnade på Better från senaste skivan,
If I kiss you where it's sore
if I kiss you where it's sore
would you feel better, better, better?
would you feel anything at all
om och om igen och det var världens bästa tröst; det var som att ha den där förstående storasystern jag ibland önskar att jag hade. Hon är skogstokig, systern, men ändå så smart på sitt vis, och hon har redan varit med om allt och vet precis, precis hur allt känns. Regina Spektor liknar ingen annan. Och sen Kinavåren, då Rejazz plötsligt beskrev exakt hur det kändes.
Thought I'd cry for you forever,
but I couldn't
so I didn't,
peoples' children die and they don't even cry forever.
Thought I'd see your face in my mind for all time
but I don't even remember
what your ears looked like.
Hon är så smart, Regina. Och hon sjunger så förbannat bra, och är så förbannat bra på att spela piano. Och hon kan spela piano med vänsterhanden och samtidigt spela trumkomp på pianopallen med högerhanden. Hon fick sjunga för mig ofta i mitt svinkalla rum i Beijing. Jag bad lejonet lyssna också, vi satt där en lat eftermiddag, han med huvudet i mitt knä (eller om det var tvärtom), vi lyssnade på Ghost of corporate future och fnissade åt texten. Fast egentligen ska man inte skratta åt den, man ska ta den till sig, ta den med sig. Det är rätt värdelöst att strö låttexter omkring sig egentligen, men allvarligt talat. Läs ändå. Läs och bli påmind om vikten av att ta livet med en klackspark.
Well maybe you should just drink a lot less coffee
and never ever watch the ten o'clock news,
maybe you should kiss someone nice,
or lick a rock, or both.
Maybe you should cut your own hair,
'cause that can be so funny.
It's doesn't cost any money,
and it always grows back,
hair grows even after you're dead.
And people are just people,
they shouldn't make you nervous,
the world is everlasting,
it's coming and it's going
If you don't toss your plastic,
the streets won't be so plastic
and if you kiss somebody
then both of you'll get practice.
The world is everlasting,
put dirtballs in your pocket,
put dirtballs in your pocket
and take off both your shoes.
Cause people are just people,
people are just people,
people are just people like you.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Jag tror att min favorit är "Holding Your Breath"
Trackback
