sharlan

Besok av Per och Stefan. Alldeles underbart att traffa manniskor jag kanner pa riktigt. Att bara sjunka ner i sadant som redan finns, i saker man har gemensamt, skratta at gamla dumheter och prata utan att behova snubbla pa grammatiken. Det blev nagra segtrevliga dagar med en massa mat, blindmassage, kaffe, strandpromenad och jetlag. Middag/fest hos Alice pa fredagskvallen: Qingdao-ol i massor, lite dans, lite prat, en liten kupp i form av att en konstig bild pa Simon Lundhag las till som bakgrundsbild pa Alice dator. Soren meddelade idag att de alla hade blivit smatt paranoida nar de upptackte den. Lange leve Lundhag!

Men nu blev det liksom lite tomt. Nar jag precis sjunkit ner i en kansla av Beijing-varen, av att somliga ar i narheten hela tiden. Sen drar de. Ses... sen? Ja ja. Jag ar trott och ovillig. Xin fucking ku le. Bokar in veckan med kineskompisar, maste maste maste prata maste maste maste ga framat far inte inte inte stanna till. Dock lutar jag mig belatet tillbaka en stund efter att den blinda massoren igar trodde att jag var kines. Battre komplimang kan jag inte tanka mig just nu.

Jatteglad for paketen hemifran. Tack Inger och Jens! Njuter av riktigt kaffe och god choklad, varmer mig med julklapparna, ser fram emot att hugga in pa bockerna. Spraket drar i mig hela tiden. Jag alskar det. Skulle bara ha haft energi nog att skriva.

Jag maste borja springa igen. Min rygg ar tydligen skrap (surprise!).

Julafton om nio dagar. Skulle inte tro det, va. Inte i ar. Inte pa riktigt. Jag langtar hem hela tiden. Men det ar bra att langta, tror jag. Juli kommer sa smaningom. Nasta stopp Harbin.

Nu lyssnar jag pa Undertow och tanker ett varv till.

I believe right now if I could
I would swallow you whole
I would leave only bones and teeth
We could see what was underneath
And you would be free then

Once I thought only tears could make us free
Salt wearing down to the bone
Like sand against the stone
Against the shoreline

I am friend to the undertow
I take you in, I don't let go
And now I have you