sharlan

med ett huvud på min stela axel
insåg jag vilken dag det var
och det gjort ont som aldrig förut
att vara långt från sin hemkyrkogård

rödstänkta av ljusen
från fjärde maj-torgets brist på nyanser
gick vi hand i hand
som Hans och Greta
fast utan att lämna några spår

vi såg vattnet vika sig för vinden

slog våra lockiga huvuden ihop
i stilla förfäran inför vågorna
om stilla havs-monstret hittar oss och slukar oss
går vi till botten med ett leende