Visum
Sanslöst effektiv dag. Ramlade ur sängen klockan fyra (04.00, ja), slängde mig i pappas jobbil, och så åkte vi till Borlänge varifrån jag tog tåget till Stockholm. Framme strax före nio, lyckades efter lite letande och frågande lista ut hur jag skulle ta mig till Djurgårdsbrunnsvägen 40. Tog mig alltså dit, och traskade in på kinesiska ambassaden. Väntade i kanske en halvtimme, lämnade sedan in papper och pass. En timme senare hade jag ett 60-dagars kinesiskt visum. Åkte tillbaka till Centralen och fann mig tvungen att ta bussen hem (då tågbiljetterna kostade tusen miljoner, död och förbannelse åt SJ). Åkte med pappa från Borlänge, hemma igen före fem. Tjusigt.
Så nu har jag alltså visum. Dags att boka flygbiljett. Sen bär det iväg, på riktigt. Börjar känna av lite nervositet och separationsångest. Ska lämna allt och alla och bara åka till andra sidan jorden. Om typ tre veckor. Men jag behöver nog såna saker, för att skaka om mig själv lite. Förhoppningsvis lär jag mig någonting på vägen. Lite kinesiska, om inte annat.
Strax efter att jag skrivit lovord om Bruno K Öijer i förra inlägget kollade jag på ett klipp på youtube där han läste en av sina dikter. Jag tar tillbaka lite av min hyllning. Hans uppläsning är bland det mest bedrövliga jag hört. Något mer krystat och konstlat får man fan leta efter. I det stora hela verkade karln ganska dryg i en intervju jag också kollade på. Man ska hålla poeterna utanför poesin, tror jag. Bara läsa, utan att ta in så mycket runt omkring. Eller framför inte låta någon annan tolka saker åt en (inte ens upphovsmännen själva).
Kommer att tänka på tonsättningarna av Dan Andersson-dikter. Jag avskyr dem. De tar effektivt död på allt vackert, vemodigt och nattsvart; reducerar det där jag tycker så mycket om till något Lasse Berghagenifierat myspys. Dan Andersson är inte mysig. Punkt.
Jag brukar, pretentiös som jag är, hävda att man inte kan köpa sig lycka. Dock måste jag ju erkänna att man kan komma bra jävla nära. Åtminstone med en 80 gigs iPod. Jobbar febrilt med att lägga in mina alldeles för många skivor. Fortfarande 62 gig kvar. Så mycket utrymme, så lite tid...
OS-invigning imorgon. Den avnjuts hemma hos Per, i sällskap med honom och Stefan "Allan" Grönvalls. Öl och kinesiskt överdåd; det blir en bra eftermiddag.
Så nu har jag alltså visum. Dags att boka flygbiljett. Sen bär det iväg, på riktigt. Börjar känna av lite nervositet och separationsångest. Ska lämna allt och alla och bara åka till andra sidan jorden. Om typ tre veckor. Men jag behöver nog såna saker, för att skaka om mig själv lite. Förhoppningsvis lär jag mig någonting på vägen. Lite kinesiska, om inte annat.
Strax efter att jag skrivit lovord om Bruno K Öijer i förra inlägget kollade jag på ett klipp på youtube där han läste en av sina dikter. Jag tar tillbaka lite av min hyllning. Hans uppläsning är bland det mest bedrövliga jag hört. Något mer krystat och konstlat får man fan leta efter. I det stora hela verkade karln ganska dryg i en intervju jag också kollade på. Man ska hålla poeterna utanför poesin, tror jag. Bara läsa, utan att ta in så mycket runt omkring. Eller framför inte låta någon annan tolka saker åt en (inte ens upphovsmännen själva).
Kommer att tänka på tonsättningarna av Dan Andersson-dikter. Jag avskyr dem. De tar effektivt död på allt vackert, vemodigt och nattsvart; reducerar det där jag tycker så mycket om till något Lasse Berghagenifierat myspys. Dan Andersson är inte mysig. Punkt.
Jag brukar, pretentiös som jag är, hävda att man inte kan köpa sig lycka. Dock måste jag ju erkänna att man kan komma bra jävla nära. Åtminstone med en 80 gigs iPod. Jobbar febrilt med att lägga in mina alldeles för många skivor. Fortfarande 62 gig kvar. Så mycket utrymme, så lite tid...
OS-invigning imorgon. Den avnjuts hemma hos Per, i sällskap med honom och Stefan "Allan" Grönvalls. Öl och kinesiskt överdåd; det blir en bra eftermiddag.
Kommentarer
Postat av: Svante
Dan Andersson är visst mysig. :P
Postat av: Sanna
Vi kommer sakna dig, och avundas dig en hel del vet du.
Något av det allra första jag pratade med Ashi om är hur jag hatar att få reda på för mycket exempelvis band och författare. Eller som i ditt fall poeter. Det tar död på så mycket.
Trackback
