sharlan

Månskenet denna midvinter, är alltjämt vitt
Hon är ute på gården, hon vill belysas av ett sådant månsken
Den som lutar sig mot persimonträdet, tycks uppspikad på ett kors
Hur många plågodagar har hon inte kramat persimonträdet och väntat på sitt straff
väntat på att än en gång förvisas till livets gränstrakter
Månljuset lyser ned allt som är vitt: vit frost, vita timmar,
vita ben:
alla har de svartnat
som en kista på högkant inuti hennes kropp

月光

月光在这深冬，一样白着
她在院子里，她想被这样的月光照着
靠在柿子树上的人，如钉在十字架上
有多少受难日，她抱着这棵柿子树，等候审判
等候又一次被发配命运边疆
月光把一切白的事物都照黑了：白的霜，白的时辰
白的骨头
它们都黑了
如一副棺材横在她的身体里