sharlan

I incheckningskön på Arlanda var alla svenskar sura och gnälliga, utom jag, som märkte att jag blev alldeles genomlyckligt varm i hjärtat av att hamna bredvid tio-tolv röriga kineser med för mycket bagage som gjorde kaos och var allmänt högljudda. Det är ändå något med det goda humöret som råder bland kineser på resa. Det var precis vad jag ville vara omgiven av just då.

Och nu är jag framme och går mest runt och ler för mig själv. Solen skiner, det är bara lite smoggigt, röda papperslyktor i träden överallt. Såg en kille på tunnelbana med en bisarr mössa i form av en fisk, insåg att han nog varit på nyårsmarknad i Ditanparken. Så jag gick också dit, och såg en massa vuxna, i övrigt seriösa män i konstiga mössor. Det var fullkomligt kaos, antagligen mer folk på den marknaden än vad som passerat genom Djura sedan man dikade ur Sjöbotten på 1200-talet. Försäljare som vrålar, dånande högtalare, ungar med smatterleksaker, men även här: det där goda humöret, hur folk skrattar och gapar och lever om och liksom inte ber om ursäkt för sig. Det är så klart på gott och ont, men idag tycker jag bara att det är underbart.

 

Och telefonnumret jag precis skaffat är +8615801507343. Går nog att sms:a till om man vill.